Rastat symaskinen:
Men mina fina knit pro gör det mödan värt..
Innan jag rastade symaskinen fick jag snällt gå ut och skotta snö -igen. Och sedan fick jag leta mönster, men det var tji att hitta något mönster till ett par byxor passande en snart 11-årig gosse. Så jag tog ett av de jag använt till byxor till mig själv och kortade av benen lite. Och innan jag kunde göra det fick jag leta efter måttbandet som hade fått egna fötter. Jag visste ju precis var det låg: i köket på skänken. Men nähä?? Leta, leta och leta.. Var hittade jag det? I sovrummet. På byrån bredvid sängen. Vad hade det där att göra? Jag menar, vem använder måttbandet i sovrummet??? Såvida man inte ska mäta *host*.. Men bevisligen är jag singel och gör inte sådana mätningar. Skulle jag inte göra ändå för den delen, man märker om man provar om den passar eller inte. Så att säga.
Sen blev det i alla fall mäta av, beninnerlängd. Och klippa, klippa, sy, sprida ut grejer över hela köket, inklusive diskbänken och spisen. Mitt i denna röra kommer min far hem till mig. Stackarn. Han är väldigt pedantisk så han fick nog nästan slag på fläcken!
Strax därefter blev röran inte mindre då barnen trillade in efter skolan. Och då hade jag fått paket. Hurra! Sista hemlis-paketet låg alltså ute i snöovädret och väntade på mig utan att jag hade en aning om det. Och vilket paket sedan, det formligen vällde ut saker när jag öppnade det:
Ett litet block, en handkräm (suveränt bra jag gör av med massor av den varan), te-ljus från partylite som luktar jätte gott, jag ska mysa med ett i kväll!
Ett mysigt garn, en neccesär och ur den föll det fram ännu mer grejer, godis och ett litet lamm:
Garnet taget ur påsen..
...Stickmarkörer, en tetra-neccesär, en nagelfil och en helt suverän liten ask som innehöll mer stickmarkörer, nålar, garn/tråd-skärare (som är så tuff, får återkomma med närbild på den vid tillfälle). Låt se nu har jag glömt något tro.. Jo, ett hjälp-blad också, med engelsk/svensk översättning helt perfekt! Och ett kort! Tusan, det glömde jag att knäppa kort på :/ Min hemlis heter Sandy och kommer från USA. Tur att hon avslöjade det så här till sista paketet annars hade jag fått klura på det till jag dog :p
Tusen tack Sandy, jag är super nöjd! Och jag ser fram emot lite varmare dagar så jag får använda de fina muddarna också! --<--<-@
Efter det kalaset var det lite svårt att gå tillbaka till att sy får jag säga, men jag körde på ändå. Sonen är ju lite kinkig på byxor, får han bestämma så ska det bara vara mjukisbyxor (hm, han är nog lik sin mor på den punkten) men ibland vill jag ju att han ska ha på sig något lite tuffare. Nu hade dom ju kunnat bli bättre. Men symaskinen krånglar fortfarande och mitt tålamod tryter snabbt när det krånglar. Hur som, dom blev färdiga i alla fall:
Nej, fickorna sitter rakt det är synvilla bara :)
Och viktigast av allt: han gillar dom! Det är ju precis som mjukisar, fast i bomull. Med mudd i bensluten och resår i midjan. Att tyget dessutom heter precis som han gör ju inte saken sämre. Jag köpte det på Jysk i höstas. Men nu måste jag ju sy ett par åt lillebror också då, så köket får väl fortsätta se ut som ett bombnedslag. Jag ska leta mönster, åt en 8 (snart 9) åring bör det väl i alla fall finnas. Men först av allt ska jag tända i pannan. Och starta bilen om jag hittar den under snön, så jag kan åka till affären. Behöver cocacola. Haft slut sen i går. Sen i går, fattar du! Paniiiiiik!
Hm.. *funderar* Kanske att tyget räcker till något mer plagg. Så om jag syr mig en matchande kjol så kan vi åka på husvagnssemster sedan som riktiga svenssons.. Om vi hade haft en husvagn. Eller så syr jag något till syskonbarnet. Eller så.. Vi får se :)