Hemlispaket:

...Å vilket paket sedan! Och dumma, dumma mobilkamera som inte ville vara med (det kan ju knappast bero på fotografen..??) och knäppa en sådan där jätte fin bild som JAG ville att den skulle ta. Jag har i alla fall fått ett par söta örhängen. Jag tyckter att de är söta, sönerna uttryckte samma sak, alltså är de söta ^^ Och så har jag fått ett the med små hjärtan i -mycket spännande! Sparar med att öppna påsen till en lugn stund infaller sig, förslagsvis en kväll med tända ljus, varm stickning i famnen och en kurrande katt i tre hörn.. Men sedan då? Sen då, sen då, sen då? Jo, en jätte fin sjal. Jag har klappat på den så den nog blir utsliten innan jag ens hunnit med att använda den. Och jag har konstaterat att den passar till min röda kappa, till min beiga kappa och till min svarta vinterjacka. Dvs alla jackor jag har förutom reflexjackan och scooteroverallen men jag resonerar som så, att har man reflexjacka eller scooteroverall ska man inte sabba bilden med en fin sjal..

Paket tre

Tack å tack å tack igen snälla hemlis --<--<-@

 

Planerar att inviga sjalen i morgon. Eller på fredag. Eller på lördag. Eller rent av i eftermiddag när jag ska iväg på sångrep inför jul i byn.

 

I övrigt har jag virkat ett svettband åt sonen av det sista klubbgarnet. Och börjat på ännu en aviatrix. Hutlöst rosa. Hutlöst fluffig. Tillika glittrig. Och i ett förskräckligt garn, det är nämligen en angora/akryl blandning. Akryl föredrar vi ju att inte sticka med som bekant. Dessvärre får jag säga att resultatet ser ut att bli bra -med tanke på att det är jag som stickar den. Sedan måste jag dyka vidare i träsket av stickande. Svågern har önskat sig sockor i julklapp. Och jag längtar såååååå efter att få dyka ner i garnkistan, klappa garn och sticka något åt mig själv av allt fint garn jag fått av snälla U (tusen tack igen).

 

Jag fick 1000 kronor för byxorna förresten. Och nu vill jag egentligen köpa något grått vackert, mjukt garn för pengarna och sticka mig den där Lady februari sweater som jag suktat efter.. Eh.. Ett år? Två år? Men nä.. Jag har ju för det första inte mönstret. Och för det andra måste pengarna gå till julklappar. Så blir det när förkränkningskassan får som de vill och stänger en ute ur systemet lite titt som tätt.

 

Just nu dricker jag cappuccino och surar över det faktum att det inte fanns någon cappuccino med chokladsmak. Så jag blandar väl själv då tänkte jag och tyckte att jag var himla massa smart. En burk cappuccino original. 8 påsar oboy. Kokade mig en kopp och: bläääääää! Det smakade ju bara en massa beskt kaffe! Det rådde jag dock bot på genom att lägga i två bitar marabou dajm. Bäst att se till att ha gott om chokladbitar hemma ett tag framöver..

Jag dricker ju inte kaffe nämligen. Så stor blir jag nog aldrig. Men på vintern dricker jag gärna dagligdags en kopp cappuccino eller två. OM den smakar mest choklad.

 

I helgen beställde jag in en kaffedrink vid middagen med det härliga Oslättforsgänget (många goda skratt, jag blev på ett strålande humör, vilket kraftfullt kvävdes till döds vid hemkomsten men ändock..) och bad dem att inte ha i så mycket kaffe. Hur menar du nu blev frågan jag fick tillbaka. Ja, alltså inte så mycket kaffe smak, mer åt chokladhållet svarade jag. Mina borskamrater utbrast: säg som det är du vill ha mer sprit i drinken! Nej, nej nej svarade jag, bara mer choklad. Och grädde. Och det fick jag. Den smakade liiiite kaffe, en massa päronlikör och mumma! Raskt beställde jag in en till. Och så bjöd J på en. Tre 4:or kaffedrink och ett glas vin: jag var lullig hela natten...

 

Nu ska jag maska av min aviatrix (själva huvuddelen) så att jag vid ett senare tillfälle kan börja sticka öronklaffarna. Efter att jag hämtat bonus-sonen på skolan. Och gjort eld. Och tvättat. Och.. Sedan var det nog dags att åka på rep. Eh.. JAG VILL STICKA!!

 

:-D

:-D

:-D

#1 - - monke:

Fullt upp ser jag! Konstigt hur stressen ökar ju närmare jul man kommer. Själv försöker jag avskaffa de flesta "måsten" med julen men det finns andra i familjen som inte vill ändra något. Vi har ju inga småbarn runt oss ännu då barnbarnen ser ut att vänta på sig.



Kram



monke