Ägnat dagar åt idogt stirrande i taket:

...Så nu känner jag att jag lever, men det är väl tur det annars hade jag nog trott att jag var död. Kroppen skriker verkligen i protest, huvudet bankar, jag fryser och mår lite pest. Ändock taket blev slipat förra veckan:

Det blev jämnt, hm.. Nåväl; jämnare i alla fall..

 

Sedan fick jag snällt tvätta taket också och låta det torka. I helgen har jag stirrat uppåt timme efter timme i två dagar. Färgen ville inte alls snällt låta sig strykas på utan jag fick jobba in den lite. Rena döden för skräpiga kroppen kan jag säga, rolla var det heller inte tal om, nä först liten pensel i springorna, sedan lite bredare för brädorna. Men nu är det målat och det blev vitt:

 

 

Hm.. Nåväl, vitare..

 

Eftersom nu kroppen tagit väldigt med stryk av målandet har byxstickning gått helt bort (för tungt) så jag har stickat så här istället:

 

 

Vantar

 

*host* Bortse från klubborna som ligger där, de är inte mina. Eller jo NU är de det för jag fick dem av bonus-sonen som inte tyckte om dem. Han kunde ha gett dem till sin far men nä, jag fick dem *mallig*. Stickar alltså något som förhoppningsvis ska bli ett par vantar. Om jag har tur. Stickar med mina älskade Knitpro strumpstickor. Gladstickor skulle jag vilja kalla dem för, färgerna gör en ju glad. MÅSTE bara skaffa fler! Om jag inte missminner mig så är jag ägare av 3,0 och 3,5 så det finns fler storlekar att samla på sig.

 

Förresten så är strumsptickor farliga små vapen om de hanteras felaktigt. Å andra sidan fick Bw-killen faktiskt skylla sig själv.. Det var HAN som placerade godisskålen i mitt knä där vi låg i sängen. Och det var HAN som lutade sig fram för att titta ner i sagda skål och fick en strumpsticka i örat. De for ju fram och tillbaka mellan mina fingrar och inte ska man väl luta sig över dom då??? Nåväl, ingen skada skedd, men han aktar sig nog i fortsättningen ;)

 

Sist men inte minst så är jag en stolt mor (förvisso alltid men extra mycket nu). I fredags kom sonen hem efter skoldagens slut och visade stolt upp kudden han sytt på syslöjden:

 

 

Mammas lilla kille kan han minsann <3

 

Det är ju en himla tur att inte exhelvetet vet om det.. Inte vet om att sonen valde syslöjd framför träslöjd.. Och inte vet om att sonen sytt och broderat på sin kudde, så noga som bara en 9-åring kan (han har gjort jätte fina kaststygn) och att han är så nöjd med sin kudde att han sover med den om nätterna.

 

För om exhelvetet visste om det fick väl sonen heta bög igen. Samt att jag skulle få skulden som gör bög av honom. Har jag berättat att han varje gång sonen är där talar om för honom hur han planerar att döda två av våra tre katter? Lill-killen har kommit hem och berättat om hur hans far talat om att han tänker skjuta katterna, köra över dem, locka dem till sig och vrida nacken av dem alternativt förgifta dem. Ursäkta mig, men är det bara jag som tycker att han utsätter pojkstackaren för psykisk misshandel??

#1 - - varkenoch:

det exet säger är klart olämpligt. jag vet inte om det är åtalbart, men det kanske kan vara värt att kolla upp om det går att anmäla. usch, jag får kalla kårar!



stor stor kram!

#2 - - Sussi:

Gud vad duktig han är Sam den var ju jätte fin ditt ex ska ju för tusan bara hålla käften han. De vart ju bra i taket gumman nu är de bara resten kvar:)