Hej ångest:
Du sticks inte nu. Det ska jag kanske vara tacksam över?
Nej, du bränner bara. Pyr långsamt, röker dig in i alla porer och maler sönder allt i din väg.
Jag är trött på dig så ge dig iväg genast!
Eller, tala åtminstonde om varför du kommit.
Låt mig inte gå här i total ovetskap om varför du härjar i min kropp.
Jag har inte tid med dig.
Jag har inte ork med dig.
Jag är trött.
Jag har ont.
Och jag undrar.
Finns det verkligen en framtid?
Jag tror att svaret är nej..
Men gumman...har det hänt något? Vad är det du tvivlar på? Klart det finns en framtid! Vad är alternativet? Kram, kram och kram igen!