Det stickas..

...Långsamt, långsamt..

I printade blå nyanser..

 

Påbörjad 1/4 överdel stickad..

..Och i mörk lila..

 

Och det broderas..

 

Om möjligt ännu långsammare..

 

Mest ligger jag stilla och ber om nåd. Typ. Magen har kurkat ur rejält av all stress, all värk, all oro. Ligga stilla, då gör det inte riktigt lika ont. Men sticka liggande? Nja.. Ingen höjdare direkt. Så det går långsamt.

 

Dock, har jag haft underbart besök. Det andas lite vår när de börjar skutta omrking där ute. Så söta. Fast.. Det är ju bara en. Var har den andra tagit vägen, de har ju alltid varit två? Jag inser att jag nog inte vill veta, låtsas som ingenting och sitter så still jag bara kan för att få ta i alla fall en liten del av hans eller hennes liv. En kort stund. Innan skogen lockar tillbaka den:

 

 

 

 

Naturligtvis var den bara nära och långt ut på grenarna när jag inte hade med mig kameran ut. Typiskt.. Men är man så där söt blir man ändå alltid förlåten.

↑