Emedan jag dumglodde:

..Ville jag ju ha något för händer. Ufo-stickningarna blev ratade, något annat snabbt och födelsedagspresent-aktigt behövdes. Så jag satte igång med ett par enkla ankelsockor. Det har gått långsamt. Händerna har inte samarbetat. Men jag vill gärna inbilla mig själv, och helst alla andra med att om man sitter med sin sockstickning ute i sommarens sol värmer de mer till vintern.

 

Det blev lite garn kvar som jag nu virkat av på stranden idag. Jag har ingen aning om vad jag gör eller vad det ska bli, jag bara virkar runt, runt. Ett varv med 3 stolpar i varannan fastmaska, ett varv fastmaskor. Behöver ju öva det där med stolpar som tyckts mig otäcka. Stickar också unisont med det på nästa present. Ett varv här, ett där. Blir inte mycket stickat av just nu.

 

Var till doktorn med mitt sendrag också. Det jag haft (har) från mellangärdet och ner längst med hela sista revbenet. Ont som tusan gör det när den får sitt ryck och bular ut sig så det ser ut som om jag har en cykelslang där. Sedan går det tillbaka igen. Jag kallar det för sendrag. Det känns som ett sådant. Ligger och spänner lite smått där i mellangärdet mest hela tiden nu och kommer oftare än när det först började komma i vintras.

Vad har det med stickning att göra kanske du undrar nu? Jo, jag kan inte sitta så där gott ihopsjunket som jag gör när jag stickar några längre stunder eftersom det då spänner mer. Läkarens exakta ord var: "Jag har ingen aning om vad det är, men jag stöter på så mycket konstigt i mitt arbete. Det verkar i alla fall inte vara något farligt men sendrag blir nog inte den diagnos jag ställer."

 

Dåså, jag är i alla fall frisk. Och fortsätter att kalla det för ett sendrag. Det har ju ändå inget namn så det är väll bara att tuta och köra :)

↑