Tre aluminiumburkar:
...Har fått nya kläder.
Det är ju så tacksamt arbete, snabbt och lätt. Det är nästan så att det tar längre tid för limmet att torka än det tar att virka ;)
Förra gången (innan jul) jag virkade in burkar klädde jag insidan också för då var det pennställ som fixades.
De här har inga underkläder.. De är tänkta att liva upp mitt kök lite till påsk. Och tanken är också att de kan komma att få fungera som krukor till någon vitsippa, tussilago etc, när de börjar titta upp ur sin vintervila -inte långt kvar nu!
Den blå var det precis så att lite restgarn räckte till (hade en meter till godo). Den lila och den rosa fick jag sprätta nya nystan till. Och av det lila blev det ju då lite kvar, även efter att jag virkat två varv på min restgarnsfilt. Sådär lite så jag inte kände mig säker på att det skulle räcka till ett varv till på filten. Så då virkade jag tre små hjärtan istället..
Den rosa burken är aningen större än den blå och den lila. Så nu klämmer jag som bäst på det som blev kvar i nystanet och funderar på om det kan räcka till ett varv på filten eller om det ska bli hjärtan av det med.
Lite konstigt sätt att avgöra hur mycket garn jag har kvar kan jag själv tycka, undrar om någon mer gör så?
Funderar nu också på om jag ska göda katterna lite med burkmat så att jag får någon mer burk att virka in. En grön kanske? Har ett enda hjärta kvar..
Dags att göra nya sådana också med andra ord.
I huvudet snurrar också en massa syprojekt.. Håller ju som sagt (herregud vad jag tjatar om det då) på och använder upp en massa sparat material. Men ibland är det från början lite svårt att avgöra vad tex en bit tyg räcker till. När det inte går att sy plagg/andra större saker av mina tyger längre lägger jag det tyget i en låda som heter "Lappjävlar å diverse". Jo, det står faktiskt så på kartongen :)
Fast jag borde egentligen sticka på pippitröjan.
Idag kommer min ena brorsdotter hit.
Det känns som om det skulle vara sju år sedan hon var här sist.
Flickebarnet blir 10 nu i vår och var här i somras.
Ändå bor hon bara ca 4 mil bort.
Men med skolor, arbetsträningar, dubbla boenden, kompisar etc, så hinns det inte alltid med.
Nu är det dock dags.
Fasters lilla go´fis <3
Hm... Undrar just om jag kan få ner henne i studion för lite fotografering? *hoppas*
Nu är det väl bäst att jag går och kollar i skafferiet om det finns några makaroner hemma.
Har lovat stuvade makaroner och köttbullar till middag idag.
Gott och lätt.
Men den där jäkla kastrullen kan ju någon annan få diska sedan ;)