Surt kommer efter:
I dag har jag:
1) Lagt in en halv stackars gurksnutt som låg ensam och övergiven i kylen.
2) Kokat gelé på vinbär som legat i frysen hur länge som helst.
3) Plockat ur en garderob i källaren och sprungit upp med alla kläderna.
4) Släpat, knuffat, lyft och svurit emedan jag flyttat ovan nämnda garderob från ett rum till ett annat.
5) Spikat i extra spik i baksidan på garderoben.
6) Gått ner med alla kläder och hängt in dom i garderoben igen.
7) Tvättat.
8) Målat 2 ynka kvm källargolv.
9) Bakat bullar, det blev sammanlagt 2 längder och 42 bullar (men jag hann med att äta upp någon innan jag räknade).
10. Stickat -självklart..
Och vad säger då skräpiga kroppen om det nu? Ungefär: -Ge dig! Sluta plåga mig så där!
Men.. I huvudet känns det ganska skönt. Gelén borde ha kokats för länge sedan, skönt att slippa ha dåligt samvete över det. Och att få rummet i källaren fri från garderoben innebär att jag kan måla resten av golvet. När jag köpt ny färg.. Det är ju bara golvet och el kvar nu, sedan är det färdigt. Baka bullar.. Tja kan ju gå under kategorin onödigt. Men jag TYCKER OM att veta att det finns hembakat i frysen om det skulle komma någon och hälsa på. Tvätta måste man ju alltid. Sticka måste man också alltid göra ;) Och det är gott med gurka..
Fast egentligen.. Har jag gjort allt detta i dag bara för att slippa tänka.
Men surt kommer efter...
Och tankarna kommer ifatt.
Hur man än beter sig..
Så nu beger jag mig till sängen. Med en bricka gott som Bw-killen inhandlade åt mig innan han for till Jämtland.
Chips, dipp, nötter (chilimix), Polly och cola..
Pappa frågade vad det var jag fastnade för hos pojkvännen. Och jag kunde inte svara på det, inte ge något exakt svar. Jag vet att jag jobbade hårt för att inte se, för att inte bli kär. Men jag vet. Att han hade mig redan från vickevickevire. Han hade mig definitivt efter dansen. Efter båten. Och egentligen. Borde jag ha blivit hans redan i våras.
Men jag var rädd.
För kärleken.
Det är jag nu med.
Livrädd.
För att förlora honom.
Och våran kärlek.