... I kväll. Färgar håret och sjunger med till 1000 nålar, (spotify is the shit!), tar en halvfalsk stämma och galer,  känner varenda ord gräva sig in långt in i hjärttrådarna som vibrerar i medhåll, minns smärta. Snart ska jag ta itu med naglarna, de ser förskräckliga ut och det brukar de inte göra. Nu lade jag ju iofs handen i färg också som du minns och det gjorde ju inte saken bättre.

Lillen hade sedvanlig innebandyträning idag. Det är en familj där som kommer till träningarna tillsammans. Hela familjen. Alla fem. Jag imponeras av sammanhållningen. Och inser att jag saknar det. Jag vill ha en familj. Ja, mer än barnen menar jag. Man och barn.. Jag tror att 6 1/2 år är gränsen för mig på ensamstående linjen. Antar att jag kan allt om ensamhet nu. Har nog tagit studenten i ämnet med MVG.. Men jag har aldrig skrämts av det utan faktiskt trivts väldigt bra. Jag skräms mer av att känna den här längtan..


"Håll mig hårt.
En sista gång.
Säg mitt namn.
Älskling ljug, gör vad du kan.
Se på mig, som du gjorde då.
När jag var allt som du litade på.
Det var då.

Det känns som tusen nålar.
Jag går på krossat glas.
Vi fann alla sätt att älska.
Men ingen väg tillbaks"

//Martin Stenmarck-1000 nålar


*Jag kommer  senare att skylla all känslosamhet på febern*

...Kommer inte ens i närheten av hur gnällig, emlig och eländig jag blir när jag är sjuk. Jag verkligen på alla sätt och vis hatar att vara det. Speciellt när jag som nu inte ens hunnit med att bli frisk från förra förkylningen. Och till råga på allt så hade solen mage att skina också, enbart för att jag satt inne med simmiga ögon, rinnande näsa och ett huvud fullt med bomull. Fatta vilket guldläge att ta in ved på, -2 grader och solsken! Men nä.. Då måste man ju bli sjuk istället.

Thomas kastade ett öga på mig nere på rockis när sonen hade gitarrkurs och sa: pigg idag? Du är ju alldeles vit i ansiktet..
Hm.. Undrar just om jag är vit i ansiktet, eller om det bara ser ut som att jag är vit i ansiktet för att näsan lyser alldeles röd??
När sonen sedan sa att han hade ont i fötterna och inte ville på hockeyträning jublade jag inombords. Ego-mamman talade. Viskade belåtet: nu slipper jag stå ute och frysa i 1 1/2 timme..

På förmiddagen tyckte jag att jag var sååååå smart när jag gick ner i källaren för att ta rätt på tvätten och kom på att medan jag nu ändå är så varm av febern så kan jag passa på att måla min bordsskiva också så slipper jag frysa. Nu var ju inte det riktigt så smart som jag hade tänkt det. För det första satte det in en överväxel i näsan som inte längre droppade utan rann (dags att byta packning tror jag) och sedan lyckades jag dessutom med konststycket att lägga HELA handen på den nyss målade ytan.. Tag lärdom gott folk: måla aldrig med feber. Såvida ni inte planerar att göra handavtryck på duk efteråt, för då fungerar det utomordentligt väl!

Men man får ju ändå vara glad över att det väntade med att bryta ut till i går kväll. För i går eftermiddag hade vi musikrep och det gick tack och lov bra. Texten satt kvar där den skulle. Vi ska ha ett rep till på söndag. Och så sketchgenomdrag den 18:e. Föreställning på det den 20:e. Och så har Björn meddelat att det finns dvd-skivor på showen nu, yey! En sådan ska jag ha.

Precis nu, nåväl, precis nyss, ringde regissören H och talade om att vi ska börja läsa manus den 28:e, jiiihaaaaa! Två ägg i högklackat, här kommer Oslättfors dramatörerna! Underbart! Och som jag sagt i ett tidigare inlägg: försäkringskassan UP YOURS! Mina läkare säger då att jag ska hålla på med teater, det räknas som friskvård! Ökar blodflödet i kroppen och skapar en massa endorfiner.

Slutligen en bild på min ekorre då, det syns lite illa, men han sitter högre upp i trädet än jag är lång. Vilket kanske inte säger så mycket med tanke på hur alla anmärker på hur liten jag är.. Ändock:

Den svarta pricken med svans är alltså katten ;)

 

---

 

"Ge dig av djupa känsla som lever där i.

Att längta och trängta det skiter jag i.

Stick iväg från mitt inre, mitt hjärta, min själ.

Utan dig kan jag leva förträffligt väl."

 

För när man mer saknar något, än kanske någon då ska man inte behöva sakna alls. Och ja, det är febern som talar ;)

... Men om jag tänker efter har den varit det i några månader. Snacka om att jag kan välja mina offer.. Det kanske är någon trygghetsgrej? Blir man tex intresserad av någon som bor långt borta är risken mindre att de kan såra en. Eller ja, vis av erfarenhet nu då kan jag säga att det är större  chans att dom faktiskt sårar en. Isch, usch, bläsch! Less på att bli bedragen. Ska det verkligen vara så himla svårt i ett förhållande att vara öppen, ärlig och trogen?

Men.. Jag är ett steg på väg. Det måste jag ju vara när jag är nyfiken så här. Inte för att det är något mer än så och aldrig skulle kunna bli det heller. Så hur, vem och när är totalt irrelevant. Men något har i alla fall hänt, efter alla dessa månader av stampande på samma ställe, med samma fot, skapandes  en hel krater av olycka, osäkerhet..

Konstigt nog var det bara en mening från en man som satte igång hela tankeverksamheten, han sade sig vara en livrädd liten man. *fjoff* så började mitt huvud att arbeta. Underbart! Härligt! Tack ta mig tusan! Precis vad jag behövde..

Ja, ja jag VET att jag har långt kvar. Många sår att läka. Många rädslor att överkomma.

Men. Efter snart 6 1/2 år som ensamstående, där jag gått igenom 4 sjukt knäppa förhållanden, varav det sista varade i tre år på distans, har jag kommit på följande:

1) Jag har en dold djup tro på kärlek.

2) Jag vet, eh... tror? Hrm.. Hoppas.. Att jag kommer att få just den kärleken någon gång i livet.

3) Jag är redo för livet som jag lämnade och lovade mig själv att aldrig mer utsätta mig för, för nu inser jag att det behöver inte vara på det viset och därför måste jag våga tro på tvåsamhet igen.

4) Jag vill vara nära den jag älskar, leva ihop med den (den där fruktade tvåsamheten du vet) men har också insett att i ett förhållande måste man ha en jämn balans av tex. gemensamma intressen. Men också (jätte viktigt) egna intressen där man får vara ifrån sin partner och bara göra sin grej för att man mår så himla bra av det.


Sedan var det en massa fler saker som bubblade omkring i huvudet, men tydligen kom allt för fort för jag minns inte, hehe..

Dessutom börjar det bli dags att börja göra sig klar och ta fram barnet i sig. Det ska bli pulkarace på "hea" i kväll. Vuxet pulkarace. Vad kroppen säger om det i morgon törs jag inte ens tänka på, men det skiter jag högaktningsfullt i, jag ska leka!
Jag menar.. Om läkaren sa åt någon att inte älska pga av kroppskada, hur många skulle följa det då??
Jag har ingen att älska med, alltså måste leksamheten ut någon annanstans :)
Och kroppen får lida, men som läkaren sa: allt som ökar blodflödet i kroppen lindrar på sikt smärtan. Undrar hur tusan man kan ha så ont jämt då,  det är ingen dans på rosor att ta in ved och skotta snö heller, ökar inte blodomloppet då, då vete väl fan vad som gör det..

Hur som.. Jag har plötsligt kommit på att jag lever. Mysko.. Sedan får vi väl se hur länge det varar. Antagligen fram till nästa gång försäkringskassan hör av sig.

Hm... *nyfiken*

... Mitt liv börjar likna autoban.
Så idag sov jag över. Det nyopererade barnet skulle ju förvisso ändå vara hemma. Men det skulle ju inte lillen. Men så blev det och jag skäms som en hund.

Det blev en aning stressigt här på måndag morgon, när dom ringde från sjukhuset och hade fått ett återbud på operation. Kunde vi ta över tiden? Lika bra tänkte jag, så har vi det gjort. Men.. Sedan då? Fixa hundvakt, kattvakt, laga bilen, ta in ved, skotta snö, packa, ringa skola, fixa barnvakt åt lille sonen, fixa någon som kunde elda hemma medan vi skulle vara borta, duscha.. Stress, stress, stress. Och hur var det nu då? Jo, just ja. Jag tål ju inte stress..

Och sonen behöver egentligen förberedas inför ALLA förändringar i hans liv, dag för dag ska vara färdig redan från kvällen före. Så han blev lite upprörd. På kvällen när han skulle duscha på sjukhuset var han så nervös så han sa: -Mamma, nu är jag så rädd så benet skakar *3 sekunder senare* -och nu skakar båda benen!

Men allt har gått bra. Det stora födelsemärket är borta och det kommer kännas aningen konstigt att se honom utan, det har ju alltid suttit där, som ett varumärke. Men det är också skönt att slippa den ständiga oron. Eller ja.. Det är ju skickat till analys nu då, så om några veckor får vi veta.

I går hann jag bara hem kändes det som, innan det var dags att elda och åka med lillen på bandyträning. Lite oroligt var det att åka ifrån den stora samma dag som han blivit opererad, men vi hade telefonkontakt och sedan skjutsade hans pappas tjej ner honom till mig så åt vi på grillen. Då var han bra blek om nosen min lille kille.

Det var tredje gången han opererades för något och jag undrar varför det varje gång känns så himla jobbigt när han försvinner in i sömnen. En liten, liten del i mig, som ändå vet att han bara sover, reagerar som om han dött ifrån mig när han glider iväg så där. Jobbig känsla.

Sticka har det inte blivit mycket av med här hemma. Ett par vantar har det blivit i alla fall.
Jag är mäkta imponerad, det ser ju faktiskt ut som ett par lovikkavantar. Hur jag nu lyckades med det?? Dom ska ruggas lite också, och tvättas men:

Och så har det blivit (snart) två mobillovikkor:

 

Jag har använt mig av mönstret hos Mitt lilla jag men slopat tummen eftersom jag tyckte att den bara skulle vara i vägen. Blev ju bra även utan faktiskt. Borde fungera finnemangs som bebisvante.. Färgåtergivningen är lite knepig. Samma garn till vantar och mobilvantar och den som kommer närmast i verklig färg är mobilvanten.

Jag har också krokat ett mycket enkelt armband:

 

 

 

På stickorna ligger just nu (och där har några legat lääääänge): två mössor, två sjalar, en yemen, Bella och något mer som jag glömt bort. Hm.. Borde nog dyka ner i de där ufona snart. Har ju så mycket nytt jag vill göra. Men vad tusan, jag är ju så trött. Slut. Färdig.

 

Ägnar mesta tiden åt att elda, ta in ved, skotta snö, skjutsa sonen på träningar och matcher. Övrig tid åt att stirra ut i tomma luften och klicka med musen så att fiskarna på fb får mat, grödorna blir skördade och.. Va fan skulle jag med fb till???? *suck*

 

Och så ägnar jag en hel del tid till att oroa mig för den grova mobbing lillen utsätts för i skolan. Stora gråten guppar fortfarande omkring i halsen men eftersom det inte finns någon tid till sorg så får jag bita ihop ett tag till, tills tid finnes. Tydligen vill jag gråta för precis allt just nu. Underligt fenomen när man hatar att gråta.

 

Därför har det heller inte blivit mycket bloggat. Men det kommer väl igen. Så fort jag fixat min sticktorka. *lovar*

... Ja, jag visste inte riktigt vad jag skulle börja skriva om idag, skräpiga kroppen eller stora gråten. Men så hämtade jag in posten och då stod det mig fullständigt klart att jag måste börja med att visa vad jag har fått av min hemlis, jag menar titta bara:

Visst är dom fin :)

 

Halvvantar. Stickade åt bara, bara mig, jösses så glad jag blev! Nu vill jag använda dom bums! Så här fina är dom på handen och så bra dom passar sedan:

 

 

Tusen tack snälla hemlis!

 

Inte kom jag något närmare med att luska ut vem det är heller. Poststämpeln var naturligtvis utsmetad, alltså vad gör dom på postkontoret egentligen?? Förstår dom inte att det finns nyfikna stackars människor som försöker tyda de där stämplarna? :p

*Mycket nöjd med gåvan*

Apropå det så börjar det bli dags att planera det sista paketet också, finalen liksom. Jag undrar vad tusan man ska skicka i det? Tur att man har en par veckor till på sig att klura på.

 

Och från roliga saker till tråkigare, den som är intresserad av handarbete får nog söka sig vidare för nu ska det handla om mer personliga saker. Som skräpiga kroppen. Vi börjar där.

 

Var på smärtkliniken idag, fick igår ett samtal därifrån och dom hade fått ett återbud. Jag skulle annars inte ha varit där förrän i april så jag tog chansen. Det var med en stor portion ångest jag satte mig i bilen i morse och körde de där milen till Sandviken. Totalt förberedd på att ännu en gång bli ifrågasatt.

 

Men.. Ingen ifrågasättning alls förekom. Jag trodde dom skulle mörbulta min stackars kropp med att klämma på alla de där jobbiga punkterna igen, men eftersom den diagnosen redan är ställd så nej. Inga tryck och kläm. Skönt. Man får så himla ont efteråt av tryck och kläm.. Däremot var det en massa vrida och bända. Jag är VÄLDIGT glad att det var en kvinnlig läkare, det försekom ställningar som skulle avundas av en akrobat.. Och dom vill jag inte se en man utföra på mig. I alla fall inte i det syftet och utan att mannen ifråga älskar mig.

 

Det konstaterades att jag inte hade några andra skador som smärtan kan bero på utan den är helt kopplad till fibron. Att nacken sprakar som träskor på grus behövde jag inte oroa mig över, det var inte farligt. Att underlivet gör ont beror också på fibron så det var ingen fara på taket där heller. Jag fick veta vad jag kan ta mot smärtan när den blir som värst och fick några fler råd. Och jag fick en månad på mig att fundera över om jag ville gå på behandlingsprogrammet eller inte. Så då är det över, för den här gången. Tro nu inte att kroppen snällt tagit att bli vriden och vänd på, nej den protesterar hej villt mot det med, men inte alls lika illa som av tryck och kläm. I övrigt konstaterades det (igen) att jag är överrörlig och väldigt mjuk och smidig i kroppen. Att jag hela tiden känner mig stel beror alltså också på (vi säger det i kör): fibron. Så var det med det. En orolig ångestladdad natt och undersökning och nu som svar på allt: huvudvärk. Självklart.. Jag tror förresten att mitt blodtryck har fastnat. Så långt jag kan minnas har den varit samma som idag 110/70. Pulsen låg på 86, vad det innebär mer än att jag lever har jag ingen aning om.

 

Stora gråten då.

Jodå, igår kom den. Gråten alltså. Min vana trogen har jag låste in den rejält. I tre månader. Jag grät som en tok när jag åkte från C den kvällen. Och i bilen under natten. Sedan tyckte jag väl att nu jäklar får det vara nog med tårar. Och grät inte mer. Nu vill jag göra det hela tiden istället. Den ligger där och guppar upp och ner i halsen som en stor klump. Spännande nog upptäckte jag i morse att under tiden som jag grät som värst i går kväll så hade jag fått en kärleksförklaring från C på mobilen. Det var ju passande. Så är det hela tiden. Och drömmarna då? Dom är kvar. Jag drömmer om honom i princip varje natt. Någon högre makt protesterar verkligen mot hela situationen. Och ingen av oss får det vi vill ha.

 

Det är väl saker kvar att reda ut då, fast man tycker man redan gjort vad man kan. Det är väl känslor kvar då, fast man tycker att man kvävt dom allt vad man kan.

 

Jag älskar honom.

 

I övrigt kom jag plötsligt på att mina fötter nog totalt glömt bort att det en gång fanns en tid då de inte bar sockor. De minns nog ingen sand mellan tårna, eller grönt gräs som kittlar fotsulan. De minns bara:

 

 

 

Kit har tagit två fåglar den här veckan :'( Hur han lyckats med det övergår mitt förstånd, han som tror att han är en ekorre och mest kan ses sittandes djupt filosoferandes tre meter upp i en tall borde väl snarare samla nötter och kottar? Men nej.. Fåglar är det som gäller. Och så är han vänlig nog att ta dom på någon annans gård, för att sedan släpa hem dom till mig så det ligger fjädrar överallt och vitnar om hans brutalitet. Jahapp. Det är en katt. Vad annat kan man förvänta sig.. MEN jag har sluppit sådant vintertid tidigare. Kingson, som är en förträfflig jägare sköter sin jakt sommartid. Och det har varit skönt att slippa det under vintern, jag tycker det är lite jobbigt och sorgligt. Men en katt är en katt. Det är ett rovdjur. Bara att acceptera.

 

Dags att skjutsa sonen till bandyträning.

Jo, förresten så går det framåt med den väldigt rosa stickningen. Snart klar med första. Och garnet ser ut att räcka, ett tag såg det ut att sluta illa och jag tänkte hela tiden: kommer det bli en utan tumme? Nu är halva tummen på plats så det blir med tumme :)

...Och det gjorde jag. Stickade ett varv men upptäckte ingen skillnad. Vad nu??? Repade upp. Stirrade på alla stickorna där de spretade åt åtta håll och kanter. Vred, bände och vände på stickningen. Stickade ett varv igen. Fortfarande ingen jäkla skillnad. Började slita mitt hår och undrade förtvivlat vad det är för FEL på mig som inte fattar en enkel instruktion i en stickbeskrivning. Repade upp. Stirrade ännu en gång på stickningen. Vred, vände och bände -igen. Stickade ett varv -igen. FORTFARANDE INGEN SKILLNAD. Inför det tredje försöket var jag nära att bryta ut i 18 "helvetes jävla fitta", 7 bakvända halleluljor och en paus med en sisådär 18 cigg i käften...

Men jag bestämde mig för att googla istället. Fruktansvärt bra idé. Billigt-garn.net hade lösningen. Ett rättvändt halleluja uttalat, följt av fem *gaaaaaaah*, varför kunde dom inte ha skrivit så där från början??? Nemas problemas ju, då hade jag fattat direkt. Vänd stickningen ut och in och sticka sedan från andra hållet eller använd förkoratat varv 1 varv eller något annat lämpligt på svenska hade det ju kunnat stå. Men istället stod det som det stod och jag fick 20 nya vita (hår) på köpet.

Hur som, nu flyter stickningen igen. I ca 13,5 cm till. Sedan står det något jag förstår inte är samma sak som att sätta maskor på en hjälpsticka, men ändå inte begriper vad det är jag ska göra istället. Nåväl, 13,5 cm kvar dit, alltså spar jag den sorgen (och dom vita håren) till passande tillfälle, fram mot eftermiddagen/kvällen.

Kanske ingen vidare bra idé att sticka nya föremål efter beskrivning under pms-perioden..

... Just nu värker det så hemskt att jag känner mig sjuk.
Och vad gör jag då när jag längtar hem? Jo, jag går till havet. Fast inte idag. Havet är lite svåråtkomligt den här tiden på året, i alla fall om man inte kan gå och min hosta tycker inte att jag ska promenera. Och om man inte kommer åt havet får man nöja sig med det näst bästa och helt enkelt ta bilen ner till ån och hamnen.

Inte för att det fanns mycket hav att se där heller, det mesta av vattnet består ju av snö och is. Faktum är att medan jag stod där och försökte bota min sjukdom så började det mullra alltmer, sedan brast hela iskanten längst med land, flera meter tjock is: *braaaaak* Änderna som tidigare bjudits på några brödbitar flög skränande iväg och blängde på mig i flykten som om vore det jag som fått isen att brista..  Jag stod kvar och såg ett isflak sakta börja sin flykt ut mot det öppna fria havet. Jag önskade så att jag fått följa med! Det blir nog en mödosam resa för det stackars isflaket, men när den når sitt mål kommer det med all säkerhet att ha varit värt det.

Men min resa då...

 

 

Så här gjorde alltså jag:

Idená plus silver. 68 maskor, enkelt garn, stickas runt på rundsticka nr 5, 40 cm. Garnåtgång  ca 75-100 gram

Efter 5 cm resår (2rm + 2 am) ökas antalet maskor genom att sticka 2 maskor i vardera maska. Därefter kommer:

 

Del 1:

Sticka ett varv:

*Lyft andra maskan över den första, sticka 1 rm, 1 omsl. 2 av, 2 rm, 2 am* upprepa *-*varvet ut.

Sticka 2 varv:   2*2 resår

 

Vrid sedan stickningen genom att sticka 1:a maskan avig. Placera markör. Lyft 2:a maskan över den första. Sticka 1 rm, 1 omsl.  Sedan  *2 am, 2 rm, 2 am, lyft 1maska över maskan före, 1 rm, 1 omsl*

Sticka 2 varv 2*2 resår.

Fortsätt vrida stickningen och flytta markören på samma vis som ovan var 3:e varv och att sticka 2*2 resår resterande 2 varv.

Och när arbetet mäter 16 cm (avsluta med ett hålvarv)är det dags för den första intagningen:

 

Del 2:

1 varv: *2 rm, 2 am, 2 rm, 2am tills*

1 varv: *2 rm, 2 am, 2 rm, 1 am*

1 varv: vrid stickningen som vanligt och sticka sedan: *lyft 2:a m över 1:a, sticka 1 m, 1 omsl, 2 am, 2 rm, 1 av*

Fortsätt sticka 2 varv*2 rm, 2 am, 2 rm, 1 am* och förskjut 3:e varvet som ovan.

 

När arbetet mäter 20 cm (avsluta med ett hålvarv) är det dags för andra intagning:

1 varv: *2 rm, 2 am tills, 2 rm, 1 am*

1 varv:  *2 rm, 1 am*

1 varv: vrid stickningen som vanligt och sticka: *Lyft 2:a maskan över 1:a, sticka 1 rm, 1 omsl, 1 am, 2 rm, 1 am*

Sticka sedan 2 varv *2 rm, 1 am, 2 rm, 1 av* och förskjut 3:e varvet som vanligt till arbetet mäter 23 cm (avsluta med ett hålvarv)

 

Sticka intagningarna:

Varv 1: *2 rm, 1 am, 2 rm tills, 1 am*

Varv 2: *2 rm tills, 1 am, 1 rm, 1 am*

Varv 3: *2 rm tills*

Varv 4: *2 rm tills*

 

Klipp av garnet och dra tråden genom resterande maskor, vänd och fäst.

Vill man ha en toffs gör man den och fäster i toppen.

 

Hoppas det är någorlunda begripligt. Den är jätte lätt att sticka, om jag hade tittat på tv hade jag sagt att det är en suverän tv-stickning.

 

Och för den som missade förra inlägget ser mössan sedan ut så här.

 

 

 

Nu är det ju inte säkert att alla har Idena-garn hemma. Så stickfastheten på Idena är: stickor 4,5 och 19 maskor samt 26 varv ger 10*10 cm. En bra grej att tänka på kanske.

Ja men visst är det så, att mössan i mitt förra inlägg ingår i strikkdegglads utmaning. Den är ju gjord på garner ur stashen. Så är också det idag avslutade projektet. Efter att ha stickat mammas beaniemössa ville jag testa samma mönster men med lite pös -eller basker stuk. Sagt och gjort:

 

Jag vill bara tala om att jag HATAR att göra toffsar. Mitt tålamod räcker inte ens till fem varv. Jag imponeras djupt av alla dessa barn som kan sitta och göra toffs efter toffs som de sätter ihop till kycklingar och allt möjligt. Dessutom får jag varje gång jag ska göra en toffs först göra en mall i papp som jag sedan lyckas förlägga till nästa gång det är dags. Den här gången var jag riktigt smart (jo men visst, det händer) och skar ut en mall i plast av botten av en av julens pepparkaksburkar. Gäller nu bara att inte lägga bort den också..

 

När mössan sitter på huvudet ser den ut så här:

 

 

 

Inte för att jag ska ha den kvar. Faktum är att jag inte vet vad jag ska med den till, jag ville ju bara testa hur det skulle bli. Jag är ofantligt nöjd dock (får man ens säga så?) och ska sticka en till mig själv men i det garn som jag väntar på. Den borde nog ha ett namn också, mössan alltså. Eller snarare mönstret. Mamma heter Ewa, jag gjorde första mössan till henne så den får väl heta så då, Pösmössan Ewa. Apropå det så innebär också detta avslutade projekt att ett garn försvunnit ur stashen -schlutt!

Mönstret är ju samma som i förra inlägget, bara lite annorlunda maskantal. Äsch, jag lägger ut mönstret i ett nytt inlägg, under kategorin mönster. Kanske någon som vill testa?

 

Jo, just ja, jag höll ju alldeles på att glömma. Januari....

 

 

Som utlovat..

 

Och Januari för mig i år får nog betyda vargavinter, snö, kallt, underbart vackert..

 

 

Rimfrost på Klematis..

Annars blir det inte mycket gjort här. Jag håller på att återhämta mig efter teaterperioden och sover mest. Det är sjukt att man kan vara så trött att man känner sig sjuk. Och på det blev jag ju dessutom sjuk. Men jag tror att jag snart skakat av mig förkylningen i alla fall.

Jag hade förstås äran att få sjunga på Englalis dop <3 och efteråt var det massor med gott fika. Du gjorde allt så bra gumman, hoppas du är riktigt stolt över dig själv!

..Aldrig har det väl tagit så lång tid att sticka en mössa. Men just nu är jag så trött att jag känner mig sjuk. Hur som, i morse blev den äntligen färdig och nu har jag lagt upp till en till för att kontrollsticka mönstret och göra den lite vidare. Modern ville dock ha en beanie så en beanie fick det bli:

 

Det syns så himla dåligt på bilden, men hålvarven ser på nära håll ut som små pussmunnar :)

Och jag gjorde så här:

 

68 maskor, dubbelt garn, Idena plus silver, rundsticka nr 5, 40 cm, garnåtgång ca 100 gr.

Sticka 2*2 resår till valvfri längd. (ca 3-5 cm) Sätt markör i början av varvet.

Del 1:

Sticka ett varv:

*Lyft andra maskan över den första, sticka 1 rm, 1 omsl. 2 av, 2 rm, 2 am* upprepa *-*varvet ut.

Sticka 2 varv:   2*2 resår

 

Vrid sedan stickningen genom att sticka 1:a maskan avig. Placera markör. Lyft 2:a maskan över den första. Sticka 1 rm, 1 omsl.  Sedan  *2 am, 2 rm, 2 am, lyft 1maska över maskan före, 1 rm, 1 omsl*

Sticka 2 varv 2*2 resår.

Fortsätt vrida stickningen och flytta markören på samma vis som ovan var 3:e varv och att sticka 2*2 resår resterande 2 varv.

Del 2:

När mössan mäter 14 cm  är det dags för 1:a intagningen, avsluta med ett varv hålmönster och sticka sedan:

 

1 varv: *2 rm, 2 am, 2 rm, 2am tills*

1 varv: *2 rm, 2 am, 2 rm, 1 am*

1 varv: vrid stickningen som vanligt och sticka sedan: *lyft 2:a m över 1:a, sticka 1 m, 1 omsl, 2 am, 2 rm, 1 av*

 

Andra intagningen:

1 varv: *2 rm, 2 am tills, 2 rm, 1 am*

1 varv:  *2 rm, 1 am*

1 varv: vrid stickningen som vanligt och sticka:  *Lyft 2:a maskan över 1:a, sticka 1 rm, 1 omsl, 1 am, 2 rm, 1 am*

 

Och så till sist, de sista varven, minska och avmaska enligt följande:

Varv 1: *2 rm, 1 am, 2 rm tills, 1 am*

Varv 2: *2 rm, 1 am, 1 rm, 1 am*

Varv 3: *2 rm tills, 1 am, 1 rm, 1 am*

Varv 4: *1 rm, 1 am*

Varv 5: 2 rm tills

 

Klipp av garnet och dra det genom resterande maskor. Dra ihop toppen och fäst garnet.

Fääääärdig..

 

Jag har unnat mig själv lite nya kläder. Som vanligt blev det bara lite vardagskläder, 3 långärmade t-shirts, en blus, ett par leggings och ett par ovackra men ack så himla fotvänliga skor. Samt 2 bh som inte kom med på bild:

 

 

 

Jag är lite smått less på att temperaturen ute hela tiden ligger på runt -20 grader. Jag får aldrig riktigt varmt inne och kroppen värker konstant. Runt -10 grader skulle räcka utomordentligt väl! Då skulle man ju kunna vara ute och njuta av den vackra snön:

 

 

 

I dag skulle jag ha varit hos läkaren men han blev sjuk. Inte för att jag klagar när jag slipper sitta och köra till stan i en svin kall bil (termostaten är fortfarande inte bytt), men jag antar att försäkringskassan (förKRÄNKNINGSkassan...) kommer gå i taket..

 

Jag har nästan städat ut julen också. Gardiner och dukar är kvar och jag behöver damma av ett dammlager som skulle göra en öken efter en sandstorm avundsjuk.. Men det får vänta. Ett tag till. Måste vila, måste sova. Och det gör jag, halva dagar efter att barnen gått till skolan. Men inte idag, har myrkryp i benen så jag tror jag ska bli galen. Dessutom vaknade jag sjuttioelva gånger i natt för att jag tyckte att väckarklockan ringde. Vilket den inte gjorde. Men i mitt huvud gjorde den det. Normalt???

 

Såå fick vi då igår glädjebeskedet att det blir en föreställning med The fucking rocking shocking show till. På Spegeln i Gävle den 20 februari. Och angående försäkringskassan? UP YOURS!!

... Förrän allt är klart. Men just nu känns det som att jag ska gå i tusen miljoner bitar och jag vill bara gråta hela tiden.

Min största hobby -mitt liv faktiskt, det jag älskar att göra mest av allt. Min livlina, det som ger mig glädje. Lutar det åt att jag måste sluta med. För så tycker Försäkringskassan.

Några bilder i tidningen (som det ju är varje vinter för böveln!) och dom ringer och ifrågasätter mig. Anser att OM jag kan stå på scen så kan jag jobba. Att stå på scen räknas som att vara arbetsför minsann.

Arbetsför??? Hur får dom ihop det? Det handlar om tre helger /vinter. Med föreställningar på ca 2-3 timmar per dag dom helgerna. Repetitionerna fram till dess börjar några månader innan. Med en par timmar i veckan först, intensivare den sista månaden. Men ändå, drar man ut ett snitt på det kan det då max bli 2 timmar per vecka på ett år. Arbetsför? Vem vill anställa mig två timmar per vecka????

Och hur kan dom döma det efter en tidningsartikel? Det står ju inte i tidningen hur jag mår efteråt. Hur ont jag har, att jag knappt kan röra mig. Eller hur jag sitter dagen efter, rätt upp och ner på en stol i pyjamas och bara stirrar ut i tomma luften för att jag är så slut.

Men jag gör det ändå. För att jag älskar det. För att det är en sådan kort period att jag anser att det får vara värt det under den perioden. Efteråt går jag inte utanför dörren på månader om jag inte måste ta in ved/skotta snö/handla.

Hur kan dom få bestämma sådant här.. Hur kan dom få ta av mig spel och sång-glädje?

Hur ska jag kunna leva utan?

... Nej då, lite har jag stickat också. Jag har bara inte kunnat visa det. Förrän nu när det kommit dit det hör hemma. Det har blivit en till tub. Jag har stickat en Calorimetry för första gången och ja, det blir nog fler. Kul mönster i all enkelhet. Och så har det blivit en helt vanlig mössa på det. Med toffs. Fick jag för mig..

Tub och Calorimetry..

 

Enkel mössa med flätor och toffs..

 

Annars går dagarna mest ut på att elda och elda och frysa. 12 grader har vi inne på morgnarna. Kallt som tusan och antagligen inte så himla bra för min kropp. Men jag har mössa på mig in på halva dagen istället för att hålla värmen. Och det är ju så vackert med snön. Även om det kanske är lite väl kallt, man vill inte åka pulka och ved kan jag inte ta in för fönstret har frusit fast..

 

 

Älskar snö..

 

I måndags skulle jag ju till sjukan med min son, till kirurgen för att avgöra hur födelsemärket ska tas bort. Sonen får själv välja om han vill vara vaken eller sövd. Han såg mest skräcklslagen ut stackars liten.. Men hur som kommer det tas bort inom tre månader, så himla skönt!

 

Efter det var vi på musikbörsen och köpte en stämapparat till min fina. Och till garnet för att köpa garn. Nu fanns bara en härva kvar av det garn jag ville ha så jag få vänta på leverans av mer innan jag kan börja sticka. Två andra härvor följde också med hem *hoppsan då*

 

Sedan var  det meningen att vi skulle på barnens hus och biltema men se det blev ett litet snöoväder igen så vi for hem medan det gick att köra. Även om det var knappt man såg vägen..

 

Väl hemma igen så låg det garn i brevlådan också minsann, och det var jag helt oskyldig till.. Så måndagens nya stasch ser ut så här:

 

 

Eco-alpacan är bara, bara min! (Tack snälla Bumsan)

 

Sen då tro.. Jo, jag har varit till goa L i dag. Men mina barn var med och dom var mer vild än tam som vanligt så det blev inte så mycket lugn och ro. Gud vad hon har växt lill-tösen!

 

För några veckor sedan var dom här, inte alls länge sedan. Knäppte en mobil-bild då, och en i dag så Linn jämför själv så ser du vad hon växt :)

 

 

En sådan himla sötnöt!

 

Sedan tror jag att min far missat att jag är en vuxen kvinna på 35 år, snart 36. Nog för att tiden går fort men att jag är vuxen borde ju inte gått någon förbi. Min termostat är trasig i bilen. Det har den varit i tre år så det är ingen nyhet. Men en mekaniker är en smula för dyrt för mig. Termostat är ju inte svårt att byta alls. Om den inte satt så jäkligt till som den gör på min bil. Generatorn måste bort. Inte svårt förvisso. Men att spänna remmen sedan när allt ska tillbaka.. Där går gränsen för vad jag vågar mig på. Tror jag. Får nog ge det ett försök i sommar ändå, går ju inte ann att åka så här kall bil.

 

Hur som skulle jag få låna pappas bil i morgon när vi ska till min fina. Men så har han hört att det är kallt i dalarna så nej.. Ingen bil. Han tror att bilen ska frysa och vi dö med den. Suck.. Tursamt nog får vi nu låna mammas bil istället <3

Och appråpå mamma så har jag nu lagt maskor på stickorna till hennes mössa, hon vill ha en som matchar tuben hon fick så nu sätter jag igång eftersom jag är färdig med tidigare nämda alster :)

 

Så.. Nu ska jag elda vidare och äta och sticka och förhoppningsvis också sova vad det lider.

 

Tjillevippen så länge :D

.. Hoppar genast med den här knit-a-longen, för visst finns det ett lager garn och Ufon som behöver åtgärdas. Det tycks alltid finnas hur jag än stickar och stickar..

I övrigt har jag ägnat nästan ett dygn åt att gå med i och häcka på eländiga facebook. Nyfikenheten vann över förnuftet (sääääällan) och jag måste då bara säga att det för tillfället är värt det. Gud så många goa bilder från våran rockshow!

Har du facebook? Sök då på The fucking rocking shocking show och spana in allt skoj :)

Fruktansvärt intensivt ställe det där facebook. På ett dygn har jag hunnit med att få 30 vänner. Visste inte ens att jag kände så mycket folk, jez.. I övrigt är jag rätt hemlig. Hatar sådan där ställen där allt och alla raggar på en konstant. Utan bilder och med en massa hemlighetsmakeri slipper man sådant! Hoppas jag..

Hittade den här listan hos Agatas fynd och fantasier. Jag imponeras av att folk har minne och ork att åstadkomma sådana. Så jag kopierade den, en fix och färdig bara för att se, vad gick förra året ut på egentligen?


* Vad gjorde du 2009 som du aldrig gjort förut? Var med i ett folklustspel, sov i en bil.

* Vad vill du lära dig under 2010? Åh, det finns så mycket jag vill lära mig och ingen tid över att göra det på. Kanske att bli mer lyhörd. Skulle vilja lära mig spela bas och synth också.

* Håller du dina nyårslöften och ska du ge ett för 2010? Ger aldrig nyårslöften :)

* Fick någon i din närhet barn? Japp!

* Dog någon i din närhet? Öh.. Nej? Tror inte det. Våran sköldpadda då i så fall.

* Vilka länder besökte du? Suck.. Inte ett enda.

* Vad skulle du vilja ha 2010 som du saknade 2009? En egen bebis, styrka, harmoni..

* Vilket datum kommer du att minnas från 2009? 4:e april

* Vad var det största du åstadkom? Jag tog mig i kragen och gjorde slut med någon som ändå inte ville ha mig på riktigt.

* Vad var ditt största misslyckande? Samma som ovan antar jag, kärlekslivet, att inte synas för den jag är.

* Vems beteende förtjänade att firas? SysterYsters absolut.

* Vems beteende gjorde dig ledsen eller arg? C, C och C, alltid C..

* Var tog det mesta av dina pengar vägen? Räkningar.

* Vad gjorde dig jätte-, jätte-, jätteexalterad? Att få förfrågan om Två ägg i högklackat.

* Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2009? Min skam (-Nocturnal)

* Bästa filmer 2009? Ser sällan på film.

* Vad önskar du att du hade gjort mer av? Delat ut mer glädje och mer värme.

* Vad önskar du att du hade gjort mindre av? Hm.. Mindre cigg..

* Favorit-TV-program? Tittar inte på tv.

* Vilken var den bästa boken du läst? Läser inte böcker. Om inte sådana om stickning räknas?

* Vad gjorde du på din födelsedag? Spelade revy.

* Hur skulle du beskriva din stil 2009? Mysbyxor, jeans och linnen.

* Hur höll du dig ifrån att bli galen? Med handarbete och sång.

* Vem saknade du? Mitt ex C som bor 80 mil söderut. Och min Fina som bor 40 mil bort.

* Vem var den bästa nya personen du träffade? Några nya teater bekantskaper.

* Lärde du dig något nytt under 2009? Japp! Ordet nej bland annat.

---

Nej nu är det väl dags att ännu en gång försöka jaga ut mina barn (+1) som suttit inne oavbrutet vid dator/tv-spel sedan i fredags kväll.

Och själv borde jag sticka lite. Har börjat ta in ved också men det var då det lilla. Snön nådde mig till låren när jag klev ut på gräsmattan för att släpa snökaran full med ved bakom ryggen. Som att skotta snö åt fel håll, det gick tungt!

Får fortsätta med det i veckan annars lär det bli förbenat kallt inne. Har pratat med min fina också så det blir ett besök i Dalarna på torsdag. Och i morgon ska jag till stan för att gå på hud med sonen. Vill inte till stan, blääääää!!!

..Blir det i dag. Först ut Kingson, som lovat.. Han såg helt förstörd ut på den första bilden jag tog på honom som var med blixt men sedan sket han i mig och fortsatte med sin tvätt:

Min stora Kung som blir 3 år i maj..

 

Sen då? Jo en bild på mina fina hyacint. Mycket finare i verkligheten än vad min kamerahand kan åstadkomma, fotograf lär jag aldrig bli:

 

 

Idag åker blommstänglarna väck, jag håller på att formligen duka under i allergi. Tur att L kom med medicin åt mig!

Sedan en bild på naglarna som till premiären i ära fick en liten dekor:

 

Och slutligen, nyårsafton i 3-4:an före föreställningen:

 

 

Det dukade bordet..

 

En halv skara hungrig och nervös ensambel..

 

Den andra halvan med dito..

 

Sen så fyllde lilla Ida 18 år dagen till ära så hon fick en present av Raggan och så hurrades det:

 

 

Födelsedagsbarnet..

 

Jimpan, inte så road ännu men det lossnade framåt småtimmarna..

 

Sedan var det föreställning. Mingla lite. Sitta på lyktan och vänta på midnatt. Och så ut i snövädret som gjorde det helt omöjligt för mina lilla kompaktkamera att ta bilder. Med blixt syntes bara snöandet:

 

 

 

Och utan blixt blev bilderna bara svarta. Och ett enda foto fick jag på fyrverkerierna. Sedan gnällde kamerna på fullt minne:

 

 

 

 

Nytt år nu då alltså. Jag har skottat snö i två timmar idag igen. Och så har jag försökt fotograferat min fina blombukett, tack tack till Suss. Ja till dig med Björn :p

 

 

 

 

 

Nu vill jag bara mysa inne med tända ljus.

 

 

 

 

Och kanske en godispåse..?