Var: Modernt/ungt/nytt. Man tolkar ju teman lite olika, min tolkning blev så här:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dags att fundera på den här veckans tema, och KANSKE få det färdigt i tid och inte två dagar för sent...

... Är också alster.
Det blev inte mycket gjort förra veckan (heller) men några små saker hann jag i alla fall med.
Skönt det här, att bara använda det jag har. Vissa saker har legat länge, länge, länge och väntat på att jag ska få fingrarna ur.. Ja, du vet hur det kan vara.

En till badpuff.

 

 

Och en till super mario svamp.

 

Började lägga en till pärlplatta faktiskt, men då tog det slut på pärlor i rätt nyanser när jag var mitt i arbetet. Surt? Ja visst, men jag har köpt nya :)

 

 

 

Ett virkat hjärta (igen och fler blir det).

 

 

Ett vindspel.

 

 

"Amor vincit omnia, et nos cedamus amori"

Kärleken övervinner allt, låt oss besegras av kärleken.

 

 

Jag hade förmånen att få vara med och se när det tränades pole-dance häromdagen. Jag är djupt imponerad!

 

 

 

 

 

 

Styrka, smidighet och balans jo jag tackar jag! Hit med lite av den varan, utan att jag behöver jobba för den tack ;)

Och ett ljuvligt sådant. Ville behålla den men så får man ju inte göra. Tyvärr, för titta vilken go´bit!!

 

 

Och så slutligen, några bilder från en tung fredag, då det var "på återseende" för en kär släkting:

 

 

 

 

Vi säger inte adjö, vi säger på återseénde. //Cit Kyrkoherde Rickard Bergren

...Så skulle jag försöka fortsätta i använd det du har-andan ett tag till. Planen är att få i alla fall ett projekt per vecka färdigt.
Förra veckan hade jag lite flyt tror jag, eftersom jag fick 3 saker färdiga för användning:

Ett par boxershorts -jag sover i sådana.

 

 

Ett par hipsters -också för att sova i.

 

 

Badpuff -eller duschpuff för mig då.

 

 

Puffen är virkad i ett gammalt lingarn från ett sedan länge nerlagt väveri. Lite extra speciellt tycker jag. Men alldeles för tunt att virka disktrasor av. Här har jag använt dubbelt garn, och efter några användingar kommer den säkert bli helt perfekt!

 

Behöver egentligen komplettera min garnsamling med lin/bomulls garn. Men eftersom sonen ska ha glasögon och min ekonomi redan är ansträngd så kan jag helt enkelt glömma det. Ett tag framöver.

Mitt namn är "FIBROMYALGI". Jag är en osynlig sjukdom och nu din ständiga följeslagare för resten av livet. Andra runt omkring dig kan inte se mig eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig. Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill. Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt. Jag minns när du och din energi sprang omkring tillsammans och hade kul. Jag tog energin ifrån dig och gav dig utmattning istället, försök ha kul nu! Jag tog även god sömn från dig och gav dig fibro-dimma i utbyte.

Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas när andra känner behag. Ja visst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också. Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta ifrån dig det med.

Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t.ex. det där viruset du aldrig blev fri ifrån, eller den där bilolyckan eller kanske de där åren av förödmjukelse eller trauman? Hursomhelst är jag här för att stanna! Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar, försök du bara! Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression, rekommenderad att prova TNS, bli masserad, tillsagd att om du motionerar och sover regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig och MEST AV ALLT, aldrig tagen på allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkaren om hur utmattande livet är varje dag.

Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och vilken utmattande sjukdom jag är. En del av dom kommer att säga saker som -"Äh du har bara en dålig dag" eller -"Ja jag kom ihåg för 20 år sedan" utan att höra att du faktiskt sa 20 dagar sedan. En del kommer att prata bakom din rygg, medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina ögon "försök få dem att förstå" Speciellt när du är inne i en diskussion med en "normal" människa och har glömt vad du skulle säga härnäst.

Avslutningsvis, (Jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan räknat ut det) Den enda plats du kan få någon support eller förståelse ifrån, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYALGI.

Högaktningsfullt din osynliga kroniska sjukdom

 

(författare okänd)

För det sade majkasen igår, och det säger solen idag, och det säger gräset som börjar bli grönt, och det säger vårblommorna som kommer allt mer.

Själv fryser jag som en gnu och tycker att sommaren verkar väldigt långt borta, men snart är den nog här så det är bara att härda ut.

 

 

Vad fort tiden gick! Redan dags för avslut. Jag trodde inte att jag skulle få något alls gjort den här veckan eftersom jag mest jobbat med mina fotouppgifter. Men sedan fick jag ett ryck och fick till lite smått i alla fall:

 

 

 

Snyggare än plast i alla fall, och dessutom är det nu helt slut på den sortens tyg i mina lådor: tjohoo! Sedan blev det:

 

 

 

Foton behövde skrivas ut, men fodral saknades..

 

 

 

 

Med handtag självklart.

 

 

 

 

 

 

Fråga inte..

 

 

Jaha.. Och nu då? Tror jag ska fortsätta i samma anda ett tag till. Och bli av med lite mer material. Några ideér finns ju kvar i huvudet som inte hanns med. Men tid är det lite sämre med.

Finns det så mycket detaljer att se att jag faktiskt glömmer helheten..

Vad gör vingmuttern lös där?

 

 

Många stora hjul..

 

 

En gammal kaffepanna..

 

 

Vagnsdetaljer..

 

 

En oljelykta..

 

 

En krona på en lampa..

 

 

Kanske vi fick vår NU om vi vred över till "varmt"?

 

 

En framlykta..

 

 

Spana in kaffekannan -den skulle jag lätt ta med hem!

 

 

Liiite tryggare mellan vagnarna idag väl?

 

 

Och så pissades det med klass..

 

 

~Och så var det med det~

 

Eh.. Vad hände? Jag har inte gjort mycket alls den här veckan. Dels har jag haft en del foton att jobba med, dels har jag haft JÄVLIGT ont i skräpiga kroppen och då fungerar inget. Men jag har i alla fall fått gjort lite smått. Gills att pärla förresten? För det har jag gjort med både barn och vänner :)

Enklast möjliga..

 

 

Vändsydd med ordning och reda..

 

 

Dom vann nog BARA för att jag gjorde den här den em ;)

 

 

 

 

 

Vi använder sådana här som glasunderlägg här hemma så det görs nya undan för undan. Den sista på bilden ligger och torkar efter en limmning. Tänkte mig inte för och använde olika sorters pärlor, så de smälte inte ihop. Sur blev jag, men en liten papplapp och lim senare så fungerar den :)

 

 

 

 

 

Jag har faktiskt virkat ett par babyconverse också.. Men JÄVLA SKIT vad det inte fungerar. Antingen blir det inga fler sådana i detta hus (har provat två olika mönster) eller så lär jag hitta på ett eget som jag begriper mig på. Hur som haver får ni inget bildbevis på dessa tossor eftersom de helt sonika åkte i soporna och ligger nu under ett lager spagetti med köttfärssås..

 

Det blev verkligen ingen produktiv vecka detta, men det är ju en vecka kvar så kanske bot och bättring till nästa söndag? Lovar inget, just nu bestämmer skräpiga kroppen över mig istället för tvärtom.

 

Ps. Jag har tittat in hos er andra, även om jag inte lämnat något spår efter mig. Ni är så DUKTIGA!

Andra veckan blev så här...

Jo men så att.. Jag satte faktiskt igång igår med att pyssla ihop lite smått. Och tack vare det har det minskat med åtminstone en sorts tyg i lådorna :)

Först ut är inte vackert. Men tro mig på mitt ord, det var ÄNNU värre innan. För då låg det bara ett påslakan runt dynan, som ska få ett snyggt överdrag bara det blir pengar över någon gång. Vem vet, det kanske tom redan finns tyg hemma om man tittar efter. (men det törs jag nog inte)

 

 

När jag tröttnade på att handsy den sista sömmen (tyget är alltså inte avtagbart på dynan) stack jag emellan med både matlagning och denna:

 

 

 

 

Och när vi hade ätit påskmat så det stod genom öronen på oss avslutade jag pysslandet för dagen med denna:

 

 

 

 

Det var igår det, idag fick jag ett ryck till:

 

 

 

 

Det ser i alla fall bättre ut med de där fyra överdagen än det gjorde innan med en massa olika. Men dagen är ju inte slut ännu så kanske att jag dyker ner i tyglådan en gång till när familjen blivit mätta i sina magar.

 

Det känns nämligen oväntat bra att minska på material i lådorna.

Jag har varit lat.
Eller bara för trött.
Och fantasilös.

Utöver det upptäckte jag inte förrän igår (eller var det i förrgår?) att Bea har en ny "Använd det du har" utmaning när jag sent om sider öppnade min mejl.
Jag har arbetat med mina fotografier.
Tror att jag kommit i kapp nu.
Och om sanningen ska fram så behöver jag vara med i utmaningen.
Jag har helt enkelt FÖR MYCKET som borde bli något istället för att bara ligga på lager i en låda.

Foto: Beas barnsligheter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har fått ett stativ förresten. Det ska testas vid tillfälle <3

...På handarbetsfronten. Inte en maska stickad eller virkad på minst två veckor, om det inte till och med är tre veckor?

Jag har ägnat mig åt kameran istället. Manipulerat fotografier på min ena syster för fulla kastruller. Ja, inte alla då men några stycken som ska ha en viss effekt. Men det märks tydligt att jag helt glömt bort hur man gör, så det blir till att öva, öva och öva. Utöver det har jag börjat arbetsträna också.

Lite foton då:

 

 

 

 

 

 

 

 

Orkar du med några till? Annars kan du sluta titta nu ;)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Snart är i alla fall fotona på min syster färdiga (de som ska göras om alltså), därför har jag roat mig med att fotografera annat skrot för att få variation. Men jag gör ett nytt inlägg om dem. Fick plötsligt ett behov av en rökpaus: genast!