Fo -hucklen och en sjal:

...De där stackars hucklena har legat ett tag och väntat på att jag skulle virka på dem något att knyta med. Fånigt så man kan dra sig för att färdigställa något ibland. Men nu finns det två hucklen, ett till en väldigt liten tjej, en till en tösabit i åldersgruppen lågstadiet:

1&2

Vitt bomullsgarn, stickor 4mm.

 

Sedan har jag stickat en liten glittrig sjal med. Fruktansvärt tråkig stickning. Som inte alls gick att fotografera heller. Håll till godo med en bild på en bit axel. Den når precis över bysten och knyts ihop med påvirkade band i samma garn. Baktill når den ner till svanken. Men det gick helt enkelt inte att fotografera sig själv bakifrån. Någon som är förvånad? ;)

 

 

 

Försöker jobba iväg alla påbörjade objekt. Fast jag var ju så sugen på att se om jag kunde/kan göra en Hjärtekatt att jag bara var tvungen att påbörja en sådan med när det nu blev lite bomullsgarn kvar efter hucklena. Fy på mig.. Huvud och kropp samt öron = färdiga. Resten kvar då med andra ord. Min hjärtekatt kommer att heta "Man tager vad man haver sade Prinsessan" och kommer tyvärr inte gå till något behövande hjärtebarn. Inte den första. För den tillverkas efter man tager vad man haver principen. Känns inte alls som en komplett hjärtekatt då. Men om jag kan virka en katt. Och om jag skulle råka få råd med material till en äkta. Då ska jag virka en kissemiss till det ändamål det är menat. Verkar ju vara snabbt gjort ^^ "Man tager vad man haver sade Prinsessan" kommer ändock att hamna hos ett barn. Som inte har något hjärtfel. Men som finns i mitt hjärta.

↑