Premiär i kväll:

Och artikeln om oss i lokala tidningen var idel positiv :)

Där var en stor bild på mamma (och fråga inte vad jag gör där i bakgrunden, det ska föreställa dans..)

The rocking fucking...

Foto: Ulrika Källström

 

 

Bilden är länkad till sin ursprungsplats i Arbetarbladet, den är lånad därifrån. Själv har jag liiiite aningens svårt att komma i från för att kunna knäppa kort. Även om jag skulle vilja.

 

Och igår mitt i min eländiga huvudvärk som tvingade mig till sängläge så ringde H (regissören i Oslättfors) och frågade om jag vill vara med igen i sommar. Gissa vad jag svarade med ett jubel?? -Jaaaaaa, jag är på!

Upptaktsträff i mitten av januari att se fram emot. Och så börja repetera i slutet av månaden. Glad, glad, glad!!

 

Hrm.. Någon som undrar om jag är nervös inför kvällen? Svaret är ett tveklöst rungande ja!

 

The Fucking, Rocking, Shocking Show!!

Genrep:

... Det var vad vi hade i kväll. Och det känns som att det gick jätte bra. Pressen var nöjd och de jag pratat med ur publiken var nöjda de med :)

Dessutom var det fullsatt och lite till, inte illa pinkat alls för ett genrep får jag lov att säga.

Skönt att det gick så bra, speciellt som jag haft huvudvärk hela dagen. Nu ska vi alla få pusta ut en dag innan premiären.

Och snälla, snälla SysterYster erbjöd sig att ha barnen på nyårsafton. Skönt för mina barn som slipper vara med hela kvällen och kul för mig som kan få roa mig en stund med gänge och skåla in tolvslaget. I och för sig blir det första nyårsafton någonsin som jag firar utan mina barn..

Är det du som rår för det här?

... Undrade grannen E när han kom ut för att skotta sin snö alldeles när jag skottade det sista i grindhålet. Han menade snöandet och jag tog glatt åt mig skulden, mer snö åt folket! I alla fall åt mig.. (egot har talat). Om någon ändå undrar hur i hela friden det kan ta mig 1 1/2 timme att skotta snö så är svaret enkelt, det är helt enkelt ganska mycket tomt att skotta varje gång:

dec-09

Uppfarten till huset.. Runt hörnet är det mer att skotta.

 

Ja det där lurviga är alltså Ludde. Min numera medelålders hund. 4 år är han och det märks att medelåldern är uppnådd. Inte på hans dampiga pigghet. Men på det faktum att han i år, för första gången, rynkar på sin trubbiga lilla nos åt snön och blankt vägrar att gå där det inte är skottat eller plogat. Tidigare om åren har han glatt skuttat upp i alla snödrivor och bajsat i motlut. Knäppa hund..

 

Sedan så har det faktiskt kommit en del snö också, även om det inte syns hur mycket på mina foton. Häromdagen tog jag den här bilden:

 

 

 

Och sedan dess har snön både sjunkit ihop en del och ökats på i mängd, helt underbart! Jag hoppas att det kommer mer snö (snöar gör det i skrivande stund) och att den ligger kvar hela vintern. Och om den inte vill göra det så åtminstone tills jag har tid över till att åka pulka!

 

Prinsessan i huset är dock inte riktigt lika lyrisk som sin matte över snön. Vitt, kallt, blött nej hu vale! Så hon ligger mest inne och trycker:

 

 

Min Prinsessa..

 

Kit däremot har blandade känslor gentemot snön. Kul och läskigt på samma gång så han springer in och ut hela tiden. Och ägnar fortfarande kvällar och nätter till att kela med mitt hår. Han börjar bara bli lite för stor nu, för detta nöje. Jag får nämligen inte själv plats på kudden.

 

 

Men nöjd är han ändock..

 

Idel husdjursblogg denna gång. Den enda som inte kom med på bild var Kingson. Så nästa gång får det väl vara hans tur.

Särskillt mycket handarbetat blir det inte heller nu i dagarna. Koncentrationen brister av tröttheten och det faktum att det mest snurrar repliker och sångtexter i mitt huvud för tillfället.

 

Men mamma blev väldigt nöjd med sin julklapp, tuben jag stickade, så nu har hon beställt fler. Så hon kan matcha efter kläder och humör. Jag tänkte ju att den skulle vara bra för hennes nacke så det är skönt att det visade sig stämma. Måste bara bli en till mig själv också vad tiden lider. När jag kommit mig iväg till Garnet. Men inte nu i mellandagarna. Nej fy f*n för att vara i stan i mellandagarna...