Det finns något jag unnar mig:

...Mitt i fattigdom och elände.
I alla fall under vinterhalvåret.
Och det är att tända ljus varje kväll.
MÅNGA ljus.

Det ger mig på något vis tröst i mörkret och kylan.
Det gör mitt hem för mig mer inbjudande och hemtrevligt.

Men det är min själ inte billigt.

Att slänga i en påse värmeljus i varukorgen när jag ändå är och köper mjölk gör att det känns mindre i kassan på något vis.
Men nu, till min stora sorg, är det slut på doftljus här hemma.
Och sådana måste man ju bara ha.
Klotljusen och blockljusen brinner också på sin sista låga.

Och sådana kan man INTE slänga ner i varukorgen i närbutiken.
Blockljus tex, kostar hutlösa 38kr styck.
Det går ju rakt inte an.

Trååååååkigt!

Hur som, ett litet axprov på ljuskällorna här hemma:

Köket

I ett hörn i köket..

 

På byrån i hallen..

 

Vardagsrummet

På skänken i vardagsrummet..

 

Om jag tänder ALLA värmeljus i huset går det åt 30 stycken på en kväll.. Jo men så att.. *host* Inte konstigt att jag aldrig har råd att klippa håret. Blockljus, klotljus etc finns bara på 4 ställen och de har ju något längre brinntid än värmeljus. Tack och lov! Vanliga ljus återfinns också både här och där, men de tänder jag sällan. De känns inte lika säkra på något vis. Vad bra man är på att lura sig själv. Som om något ljus egentligen någonsin skulle kunna vara säkert?

 

Utomhus vill jag så klart också tända ljus.. Där blir det gravljus i en lykta, värmeljus i glasburkar som barnen målat och såklart marschaller.. Men inte varje dag. Sparar med marschaller till någon kväll på helgen. Lyktan tänder jag däremot varje eftermiddag.

 

Och det är så jag överlever vinterhalvåret.

 

Segare än ett tuggummi på asfalt:

..Det är jag det.
Händer verkligen inte mycket (och hu så jag tjatar om det). Men, jag stickar vidare med min cape. Och har stuckit emellan med en:

Lin/bomull moss-stickning

Disk/dammtrasa. Älskar verkligen dessa.

 

Jag har också stuckit emellan med en mössa till systeryster. En låååååååång sak. Vill hon kan hon välja att se ut som en smurf, en jag vet inte vad (jätte långt häng), eller att vika in (eller ut) en del så hon får det varmare runt öronen. En suddig mobilbild blev det iaf som bevis:

 

 

Till systeryster

Garn från Lidl, st 8mm.

 

Vi var ute i en koja i skogen i helgen som var, jag och pojkvännen. Där blev det som vanligt en massa alfapet och yatzy. Och våfflor:

 

 

Det blev som hemma, första kass, sista bäst.

 

Det kom och gick några väldigt fina höstdagar också. Men nu tycket jag mest att det bara är kallt. Rått. Fuktigt. Men solen tittar fortfarande fram, nästan varje dag. Och det får man vara tacksam över.

 

 

Missat att plocka av Aronian i år igen. Men fåglarna brukar bli lyckliga senare över det :)

 

Och fullmånen, den kom och gick.

 

Sedan har jag faktiskt sytt gardiner också. Men det räknas ju inte. :)

Äntligen är Skrutten klar!

...Det har som jag nu tjatat om ganska länge, inte hänt så mycket på handarbetsfronten, men dessto mer på det privata planet. Hur som, på torsdagens stickcafé på fb virkade jag äntligen kroppen till Skrutten. På fredagen sydde jag ihop morbida små utspridda kroppsdelar emedan jag spelade alfapet med min syster och hennes pojkvän. På lördagen sov jag... Lite länge. Mycket välbehövligt må jag säga. Och när jag precis bara vaknat till liv fick jag hem mina två syskonbarn. Som stannade till igår eftermiddag. Inte mycket skruttande när man har händerna fulla med en annan liten skrutta...

Mitt för tillfället yngsta syskonbarn <3

 

En må säga att man hade förträngt hur illa en bajsblöja luktar.. Konstigt hur fort man glömmer en sådan sak, för man glömmer ju aldrig hur gott en bebis luktar på huvudet.

En jobbig liten tankeställare dock. Kroppen värker. Och nu förstår jag plötsligt varför alla mina läkare tjatar om att jag inte bör skaffa fler barn. Tungt för kroppen med en graviditet ja, har jag tänkt. Men sedan är ju den över och då blir allt bra! Hm.. Inte riktigt då... Men en sorg i taget. Just insikten och sorgen i detta får jag ta en annan gång. Jag orkar inte gå i djupet med hur ont det gör i hjärtat just nu. Då skulle jag sätta mig ner i en hörna och gråta till jag fick mögelskador i golvet.

 

Hur som, över till Skrutten:

 

 

Grön och vit, virkad kanin

Syns det att det är en morot på bröstet??

 

Får jag nu någon ny inspiration vad det lider, vilket jag verkligen hoppas. Så ska jag sticka vidare på den stickning som just nu ligger mig varmast om hjärtat. Men som också ger mig mardrömmar om nätterna. Så kan det gå när man är fjollig.