Ett stycke vante:

...Gör ingen glad, därför kämpar jag nu på med vante nummer två. Byxorna får vila lite till..

Magen är krasch, bom, bang av alla tider jag fått att passa nu när jag måste praktisera. Jag har alltid älskat Rockskolan så det är inte däri problemet ligger utan bara min lilla benägenhet att inte klara av stress vidare bra. Så jag får alltså fortfarande inte behålla något jag äter trots att det gått två veckor av praktiserande *suck* Dock måste det ju på alla sätt bevisas för förkränkningskassan att jag inte kan jobba så det är bara att kämpa på i minst tre månader. Har jag tur går jag ner lite i vikt på kuppen. Har jag otur börjar jag tappa hår igen och naglarna börjar skiva sig..

Idag började sonen med sin medicin. Som mamma går jag runt med en aning panik i kroppen, speciellt kul var det ju inte att läsa biverkningslistan som var nästan en hel sida lång och slutade med hjärtattack och plötslig död.. Och då var jag tvungen att släppa iväg min son till skolan strax efter att ha läst detta hemska. Visst man ska inte måla fan på väggen men hallå, vilken mor blir INTE orolig? Kontrollerna är förvisso noggranna, vi ska in var eller varannan vecka och kolla upp vikt, blodtryck osv. (Alltså ÄNNU fler tider att passa). Sedan blir det föräldrautbildning 1 gång per vecka under Oktober. Nyttigt, nyttigt. (Och ännu fler tider att passa..)

Tur att jag har en sådan underbar pojkvän, som finns här och gör mig lycklig med sin blotta närvaro <3

Hittat en utlottning har jag gjort också, en riktigt fin en, inne hos: Stickat, spunnet och.. Klart man tar en chans!
Nu ska jag väcka stackars Bw-killen som jobbar natt för det är dags att åka iväg med ett flyttlass till samt hämta hans lille son.

*Over and out*

Ägnat dagar åt idogt stirrande i taket:

...Så nu känner jag att jag lever, men det är väl tur det annars hade jag nog trott att jag var död. Kroppen skriker verkligen i protest, huvudet bankar, jag fryser och mår lite pest. Ändock taket blev slipat förra veckan:

Det blev jämnt, hm.. Nåväl; jämnare i alla fall..

 

Sedan fick jag snällt tvätta taket också och låta det torka. I helgen har jag stirrat uppåt timme efter timme i två dagar. Färgen ville inte alls snällt låta sig strykas på utan jag fick jobba in den lite. Rena döden för skräpiga kroppen kan jag säga, rolla var det heller inte tal om, nä först liten pensel i springorna, sedan lite bredare för brädorna. Men nu är det målat och det blev vitt:

 

 

Hm.. Nåväl, vitare..

 

Eftersom nu kroppen tagit väldigt med stryk av målandet har byxstickning gått helt bort (för tungt) så jag har stickat så här istället:

 

 

Vantar

 

*host* Bortse från klubborna som ligger där, de är inte mina. Eller jo NU är de det för jag fick dem av bonus-sonen som inte tyckte om dem. Han kunde ha gett dem till sin far men nä, jag fick dem *mallig*. Stickar alltså något som förhoppningsvis ska bli ett par vantar. Om jag har tur. Stickar med mina älskade Knitpro strumpstickor. Gladstickor skulle jag vilja kalla dem för, färgerna gör en ju glad. MÅSTE bara skaffa fler! Om jag inte missminner mig så är jag ägare av 3,0 och 3,5 så det finns fler storlekar att samla på sig.

 

Förresten så är strumsptickor farliga små vapen om de hanteras felaktigt. Å andra sidan fick Bw-killen faktiskt skylla sig själv.. Det var HAN som placerade godisskålen i mitt knä där vi låg i sängen. Och det var HAN som lutade sig fram för att titta ner i sagda skål och fick en strumpsticka i örat. De for ju fram och tillbaka mellan mina fingrar och inte ska man väl luta sig över dom då??? Nåväl, ingen skada skedd, men han aktar sig nog i fortsättningen ;)

 

Sist men inte minst så är jag en stolt mor (förvisso alltid men extra mycket nu). I fredags kom sonen hem efter skoldagens slut och visade stolt upp kudden han sytt på syslöjden:

 

 

Mammas lilla kille kan han minsann <3

 

Det är ju en himla tur att inte exhelvetet vet om det.. Inte vet om att sonen valde syslöjd framför träslöjd.. Och inte vet om att sonen sytt och broderat på sin kudde, så noga som bara en 9-åring kan (han har gjort jätte fina kaststygn) och att han är så nöjd med sin kudde att han sover med den om nätterna.

 

För om exhelvetet visste om det fick väl sonen heta bög igen. Samt att jag skulle få skulden som gör bög av honom. Har jag berättat att han varje gång sonen är där talar om för honom hur han planerar att döda två av våra tre katter? Lill-killen har kommit hem och berättat om hur hans far talat om att han tänker skjuta katterna, köra över dem, locka dem till sig och vrida nacken av dem alternativt förgifta dem. Ursäkta mig, men är det bara jag som tycker att han utsätter pojkstackaren för psykisk misshandel??

Faster/kryssning/virkning/stickning/Jan Johansen

...För 11 dagar sedan blev jag faster, och det har jag ju nämt tidigare men stolt som man är tåls det ju att upprepas. För 6 dagar sedan var vi och besökte underverket och en sådan tur jag hade då, när hon bräkte lite där hon låg i vagnen så att jag kunde ta upp henne och sitta med henne en lååååång stund. Hon var så varm och så go, men till sist var det ändå dags att lägga ner henne i vagnen igen och åka hem.

Molly, 5 dagar <3

 

I lördags for vi på kryssning Bw-killen och jag. Med mig tog jag virkningen, så jag både påbörjade och färdigställde en mössa under resan. Jodå, det går visst att virka när man åker på kryssning. I terminalen tex där vi fick vänta i över två timmar var det ju perfekt att slå ihjäl tiden med. Även om det gjordes stora ögon och tisslades runt i kring mig. Som om människor aldrig sett garn och virknål förrut? Det mest komiska var nog att medan jag satt där harmoniskt inne i mitt arbete hörde jag plötsligt en röst: -Kan du inte flytta dig lite närmare, jag får inte med allt. Och en annan svarade: -Kan jag väl inte göra begriper du väl, tycker du att jag ska sätta mig intill henne kanske? Men så här då, syns det nu?

 

När jag tittade upp upptäckte jag två yngre tjejer där den ene knäppte kort på den andre och skulle ha mig med i bilden.... Fundersamt virkade jag vidare och hörde: -Hur blev det? -Det blev så här, kom och kolla. -Men vad mysigt det ser ut..

 

Tyst virkade jag vidare men tänkte för mig själv att ja, det inte bara ser mysigt ut, det ÄR mysigt också.

 

 

Virkad mössa, stolpar den här gången..

 

Tack igen snälla U, den här går också till stickhjälpen vad det lider :)

Byxorna växte lite grann under förra veckan:

 

 

 

Men där tog det stopp och fick vila några dagar då min Knitpro 60 cm rundsticka blev lite för stor och jag inte var ägare av en enda 40 cm, 4mm rundsticka. Inte strumpsticka heller för den delen. Det åtgärdades i måndags då jag var in till Garnet och köpte mig en 4mm, 40 cm Addi, samt strumsptickor. Jag har en snäll kille minsann, som bidrog med pengar till det <3

Så lite till har det där benet växt men inte är det mycket. Jag har 9 minskningar kvar att ta mig förbi, och det är 4 cm mellan varje minskning. Du anar inte hur efterhängset det känns..

 

 

Jag kommer väl aldrig bli klar..

 

Dessutom går det ju inte särskilt mycket fortare när den svarta faran plötsligt bestämmer sig för att lägga sig i:

 


Min tissenisse..

 

I källaren inget nytt höll jag på att säga, men det är väl inte helt sant. Jag har faktiskt slipat taket. Och i dag har jag tvättat det med målartvätt. Då ska det väl bara målas också då...

 

Och för den som inte visste det så är Jan Johansen jäkligt bra på scen. Det kan man inte tro när man ser honom på tv. Det slumpade sig ju så att han sjöng i lördags kväll på Cinderella.

 

 

Jan Johansen..

 

Dålig bild men.. Han hade publik-kontakt. Han hade kontakt med musikerna. Han rockade loss, han skämtade, han var så mycket bättre än jag trodde, även om jag alltid varit svag för hans röst och texter.