Babyblått:

...Stickar jag med just nu, började för några timmar sedan efter att jag surat färdigt över att det inte fanns ett enda mönster att tillgå i hela världen..

Nåväl, lite överdrev jag väl kanske nu då, ute i stora världen finns det säkert ett mönster, men jag hittade inget i går kväll när jag letade. Så jag stickar utan mönster, som vanligt. Och tröstar mig med att jag åtminstone får använda mina favoritstickor:

Alpaca på knitpro trästickor..

 

Det ser verkligen inte mycket ut för världen. Ska det verkligen kunna bli något av det där??? Dessutom kommer det väl ta två år också.. Nä förresten, den här har faktiskt en tidspress på sig och måste bli klar rätt snabbt. Och som jag inte har något mönster.. Får jag chansa mig framåt. Som vanligt.

Sedan jag knäppte fotot har jag lyckats få på 4 maskor till per sticka och det börjar väl så smått ta formen av en virvel som mönster, vilket innebär att jag tänkt rätt *helt otroligt*. Snart är det dags att överge de sköna strumpstickorna och övergå till rundsticka. Men inte i dag. Antagligen inte i morgon heller.

 

Sedan då.. Jo, hur ska man tolka det när sonen är snäll, lugn, samarbetsvillig i skolan de dagar då han vet att jag ska komma dit, men inte den dagen han vet att jag inte kan komma dit?

Vill börja om:

... Med en hel del.

Men just nu menar jag ett nytt objekt. Jag har stickat idogt på sängkantsstickningen i några dagar. Ett nystan på 50 gr har gått åt och jag har inte kommit någon vart alls. Nej tillbaka ner i påsen med den:

Skåpmat.. Blir aldrig klart..

 

Tror jag ska sticka en liten cirkekofta ett tag i stället. Borde väl egentligen sticka på det andra ufot som bara ligger där i sin korg och väntar. Samlar damm..

 

Men att börja med något nytt låter mycket roligare. Så jag ska ge mig ut på mönsterjakt! Även om jag antar att det som vanligt slutar med att jag stickar efter eget huvud. Följer dock ett mönster nitiskt på sängkantsstickningen, jodå vars man kan ju vara duktig ibland. Å andra sidan är det väl därför det tar sådan tid att färdigställa också..

 

Har en idé om att sy en klänning med, men jag känner att bystdelen kommer behöva fodras alernativt vändsys och det är inget jag gjort förrut, vändsytt alltså. Så jag bidar min tid och bygger mod.

 

Annars är det väl inte mycket som händer.. Utredningarna med äldsta har börjat -äntligen. Smärtgrupp som vanligt på tisdagarna. Och snart ett långt härligt påsklov. Då ska jag sova! Och träna teater.. Hitta på något kul med barnen. Gå till tandläkaren, blurk... Och hälsa på Min fina <3.

 

Men nu -leta mönster!

Yemenvästen klar -äntligen:

... Herregud jag har hållt på med den ända sedan i höstas någon gång. Hur kan ett så snabbt objekt få ta sådan lång tid? I och för sig har det mest bara varit en bandy/gitarr-kurs stickning men ändå. Min andra väst i ordningen, som så småningom ska skickas ner till stickhjälpen. När det blivit mycket nog att skicka alltså, det kan ju dröja när man har så mycket annat att sticka jämt. Men jag vill ju kunna hjälpa till också, med de små medel jag nu har..

 

Stickad i restgarner, något acrylgarn som jag fått en gång från någon som ledsnat på att sticka, -kan man det, ledsna på att sticka? Låter som något av en mardröm..

 

Suss och jag har haft ett inernt litet stick-café här idag. Druckit the, stickat, pratat och lyssnat till Björns (och en stund även Patriks) bankande, slamrande, sågande och disskutierande om hur man bäst sätter upp värmepumpen. Och så har vi ätit mat på grillen, så man nära på storknat av mättnad.

 

Sedan har det blivit några varv på sängkantsstickningen också, den som hängt med ett år nu och vandrat mellan ufo och frogg.. Och just nu är i läget ufo igen.  Att sticka i lingarn är verkligen lite speciellt. Bara det att något som först känns lite strävt och hårt, mjuknar så fint med tiden och blir som en babyrumpa är ju förundrande.

 

(Här spårade jag plötsligt ur tankemässigt och funderade på skäggstubb vs nyrakad man..)

 

Var var jag nu??? Jo, lingarn.. Jag får konstatera att jag nog gillar lingarn. Kanske att jag borde sticka mig någon form av plagg i lin sedan när sjalen är färdig. OM den nu någonsin blir färdig..

Men jag har faktiskt BARA två ufon nu, det är lite av ett rekord det, så jag sträcker lite på mig ändå.

Fast.. Att-sticka-listan är förstås oändlig.

 

Sy-mässa förresten, Monkan har du varit dit? Förstår inte varför alla intressanta mässor alltid infaller på helger då jag har mina barn. Av någon anledning delar de inte alls mitt intresse för fluffiga nystan, mjuka tyger och vassa saxar.. De tittar på mig som om det plötsligt växt ut både två och tre huvuden på min kropp när jag står där och trånande smeker på något under andäktigt: Oooo, aaaah.. Mmmmmm, vill ha...

 

Och så kapade jag banden i dag, ska jag sträcka på mig om det, eller krypa ihop i skam över min hjärtlöshet...