Fo & lite annat:

.. I går var jag med familjen och firade min mormors mor som fyllde 95 år i veckan. Det blev middag och tårta på Bk, och meningen var att jag skulle knäppa både släkt-foton och ett nytt 5-generationers foto, det senaste knäppte vi ju när min äldsta kom till världen för snart 11 år sedan. Dessvärre förstod sig inte familjen på kameran så 5-gen fotona blev suddiga. Mycket synd. Familjefoton knäppte jag dock och några innan vi började äta. Och självklart ett på födelsedagsbarnet, så håll till godo gott folk, här kommer det ett foto på mammas mormor <3

2010-02-27


*kärlek*

Jag kanske borde lämna ut bloggadressen till eventuella framtida friare, så vet de på ett ungefär vad de har att vänta sig till ålderns höst. Själv tycker jag att hon ser fruktansvärt bra ut, jag menar 95 år herregud!

Annars så har jag skottat snö som vanligt. Och i går kväll var det väldigt surt att lägga sig må jag säga, jag hade ju bara några få varv kvar på min tub, men skulle ju upp tidigt så där låg den, ofärdig på köksbordet och hånlog mot mig:

Men garnet såg i alla fall ut att räcka..

 

Och det gjorde det! Så i morse stickade jag till fingrarna brann (emellan det att jag eldade så det brann i pannan med) så jag skulle bli klar till det var dags att åka på den första träffen med Oslättfors dramatörerna. Och klar blev jag, och invigd blev den:

 

 

Så himla mjuk och gosig!

 

Med mig till repetitonen tog jag mammas garn, hon vill ha en till sådan där lösstickad krage som jag gav henne i julklapp (och även en till Linn senare när hon fyllde år). Men det blev inte mycket stickat av får jag säga, vi läste igenom hela manuset :) 40 repetitoner har vi att se fram emot innan premiären efter midsommar. Tur att det är sportlov nu bara så jag får vila lite.

 

Jag är så himla trött :/ Behöver sova massor. Och i morgon behöver jag inte kliva upp förrän barnen håller på att frysa ihjäl sig. Fast sen måste jag in med ved, så nu får det vara uppehåll i snöandet några dagar så jag hinner i kapp lite.

Lille sonen vill ju ha byxor sydda med så klart. Äldste går nöjd runt i sina, han trivs i dom och bättre betyg än så kan inte jag få :)

 

Satan! Pannan kokar!

 




1 vecka..

Rastat symaskinen:

..Har jag gjort i dag. I alla fall lite. Så stickningen, min påbörjade tub (och allt annat) fick kliva undan och vila lite. Lite skönt det med, det är inte så där jätte spännande  att sticka resår varv efter varv efter..

Men mina fina knit pro gör det mödan värt..

 

Innan jag rastade symaskinen fick jag snällt gå ut och skotta snö -igen. Och sedan fick jag leta mönster, men det var tji att hitta något mönster till ett par byxor passande en snart 11-årig gosse. Så jag tog ett av de jag använt till byxor till mig själv och kortade av benen lite. Och innan jag kunde göra det fick jag leta efter måttbandet som hade fått egna fötter. Jag visste ju precis var det låg: i köket på skänken. Men nähä?? Leta, leta och leta.. Var hittade jag det? I sovrummet. På byrån bredvid sängen. Vad hade det där att göra? Jag menar, vem använder måttbandet i sovrummet??? Såvida man inte ska mäta *host*.. Men bevisligen är jag singel och gör inte sådana mätningar. Skulle jag inte göra ändå för den delen, man märker om man provar om den passar eller inte. Så att säga.

 

Sen blev det i alla fall mäta av, beninnerlängd. Och klippa, klippa, sy, sprida ut grejer över hela köket, inklusive diskbänken och spisen. Mitt i denna röra kommer min far hem till mig. Stackarn. Han är väldigt pedantisk så han fick nog nästan slag på fläcken!

 

Strax därefter blev röran inte mindre då barnen trillade in efter skolan. Och då hade jag fått paket. Hurra! Sista hemlis-paketet låg alltså ute i snöovädret och väntade på mig utan att jag hade en aning om det. Och vilket paket sedan, det formligen vällde ut saker när jag öppnade det:

 

 

Paket 3

 

Ett litet block, en handkräm (suveränt bra jag gör av med massor av den varan), te-ljus från partylite som luktar jätte gott, jag ska mysa med ett i kväll!

Ett mysigt garn, en neccesär och ur den föll det fram ännu mer grejer, godis och ett litet lamm:

 

 

paket 3

Garnet taget ur påsen..

 

 

Paket 3

 

...Stickmarkörer, en tetra-neccesär, en nagelfil och en helt suverän liten ask som innehöll mer stickmarkörer, nålar, garn/tråd-skärare (som är så tuff, får återkomma med närbild på den vid tillfälle). Låt se nu har jag glömt något tro.. Jo, ett hjälp-blad också, med engelsk/svensk översättning helt perfekt! Och ett kort! Tusan, det glömde jag att knäppa kort på :/ Min hemlis heter Sandy och kommer från USA. Tur att hon avslöjade det så här till sista paketet annars hade jag fått klura på det till jag dog :p

 

Tusen tack Sandy, jag är super nöjd! Och jag ser fram emot lite varmare dagar så jag får använda de fina muddarna också! --<--<-@

 

Efter det kalaset var det lite svårt att gå tillbaka till att sy får jag säga, men jag körde på ändå. Sonen är ju lite kinkig på byxor, får han bestämma så ska det bara vara mjukisbyxor (hm, han är nog lik sin mor på den punkten) men ibland vill jag ju att han ska ha på sig något lite tuffare. Nu hade dom ju kunnat bli bättre. Men symaskinen krånglar fortfarande och mitt tålamod tryter snabbt när det krånglar. Hur som, dom blev färdiga i alla fall:

 

 

Nej, fickorna sitter rakt det är synvilla bara :)

 

Och viktigast av allt: han gillar dom! Det är ju precis som mjukisar, fast i bomull. Med mudd i bensluten och resår i midjan. Att tyget dessutom heter precis som han gör ju inte saken sämre. Jag köpte det på Jysk i höstas. Men nu måste jag ju sy ett par åt lillebror också då, så köket får väl fortsätta se ut som ett bombnedslag. Jag ska leta mönster, åt en 8 (snart 9) åring bör det väl i alla fall finnas. Men först av allt ska jag tända i pannan. Och starta bilen om jag hittar den under snön, så jag kan åka till affären. Behöver cocacola. Haft slut sen i går. Sen i går, fattar du! Paniiiiiik!

 

Hm.. *funderar* Kanske att tyget räcker till något mer plagg. Så om jag syr mig en matchande kjol så kan vi åka på husvagnssemster sedan som riktiga svenssons.. Om vi hade haft en husvagn. Eller så syr jag något till syskonbarnet. Eller så.. Vi får se :)

 

 

 

Ett FO -äntligen!

... Herregud, en hel vecka för att sticka en liten mössa, vad har det tagit åt mig egentligen?? Men nu är den således färdig och så mjuk och gosig att jag funderar på att använda den som gosedjur i stället. Nja.. Kanske inte fullt så allvarligt. Men nästan!

Från början tänkte jag ju göra den här mössan.
Men jag är ju lite för lat, hatar att sy ihop mina alster. Så då hittade jag den här. Men inte heller den föll mig helt i smaken. Däremot har jag använt mig av bladmönstret i den. Och gjorde mina ökningar innan jag började på mönstret. Inte för att det syns på mitt foto. Och kanske faktiskt inte alls syns förrän man tar mössan i händerna och spänner ut allt fluff.. Men det blev i alla fall precis som jag ville, och det är väl huvudsaken?


Min mys-mössa..

 

Ja men då så. Då är det bara att lägga upp till den där kragen som jag ska värma halsen med då, som ska matcha mössan. Jag vet bara inte om jag ska göra den som jag gjorde mammas och Linns, eller om den ska träs på halsen enkel. Något jag med säkerhet däremot vet är att garnet inte kommer räcka till hela. Så det kommer krävas en tur till Garnet. Och jag måste till dess ha bestämt mig för om jag ska sticka vidare i samma färg, eller om halva ska få gå i en mörkare nyans?

 

Tänk att lite garn kan uppbåda så mycket beslutsångest..

 

Och allt annat som jag egentligen borde sticka på? *harkel* Jo, men det får vänta. Just nu vill jag sticka med mitt eco-alpaca. Så då är det bäst jag gör det, så att inte lusten förvsinner igen.

 

Fast egentligen borde jag ta in ved..