Hammaren:
Jo, jag lovar jag ljuger inte för dig.
Funkar som en smäck!
I och för sig rungade det bra i pannan av hammarslaget. Vilket genljöd i hela huset där det vandrade genom alla element. Men det funkade! Nåja nästan..
Så här var det:
I lugn och ro skulle jag således lägga in ved i pannan. Så jag närmade mig handtaget med ena handen och vad satt där, endast en millimeter bort? Jo, en jannelångben. Den blängde hatiskt mot mig där jag var med min hand så nära hans fruktansvärda huggtänder och det blev en styrkans kamp. Som han vann..
I panik grep jag tag i första bästa tillhygge som visade sig bli hammaren. Jag dängde till pannan och spindeln för fulla krafter. Vad gör då spindeln?
Jo det lilla äcklet har mage att helt fräckt hoppa ner på golvet. Alldeles intill mina fötter.
Varvid den åter igen blottade sina fruktansvärda giftfyllda gaddar mot mig. Så jag slog igen. Vettlöst. Många gånger.
Nu mer ligger det ett vidrigt litet spindel-lik alldeles nedanför min panna. På golvet under luckan. Där jag ska lägga in ved. Jag får frossa bara av tanken.
Så någon vänlig själ som antingen har lust att komma hit och ta över vedeldningen ett tag tills liket förmultnat?? Eller kanske bara komma hit och avlägsna kvarlevorna...
I övrigt stickar jag nu på handtaget till väskan. Och det är tråååååkigt. Enbart räta maskor i 50 cm. Men det blir nog klart i morgon. Sedan ska det sys i foder. Men nu tänker jag lägga mig i sängen och ta fram virknålen ett tag.
Jag lägger INTE i mer ved i pannan i kväll!
Ah, äntligen en som kallar dessa spindlar för jannelångbenspindlar... inte bara jag :)
Jo, de är ganska äckliga, de spindlarna. Hoppas någon kan rädda dig från dem.