Blir nog sjuk av hemlängtan snart:
Och vad gör jag då när jag längtar hem? Jo, jag går till havet. Fast inte idag. Havet är lite svåråtkomligt den här tiden på året, i alla fall om man inte kan gå och min hosta tycker inte att jag ska promenera. Och om man inte kommer åt havet får man nöja sig med det näst bästa och helt enkelt ta bilen ner till ån och hamnen.
Inte för att det fanns mycket hav att se där heller, det mesta av vattnet består ju av snö och is. Faktum är att medan jag stod där och försökte bota min sjukdom så började det mullra alltmer, sedan brast hela iskanten längst med land, flera meter tjock is: *braaaaak* Änderna som tidigare bjudits på några brödbitar flög skränande iväg och blängde på mig i flykten som om vore det jag som fått isen att brista.. Jag stod kvar och såg ett isflak sakta börja sin flykt ut mot det öppna fria havet. Jag önskade så att jag fått följa med! Det blir nog en mödosam resa för det stackars isflaket, men när den når sitt mål kommer det med all säkerhet att ha varit värt det.
Men min resa då...
