Bw´s Handarbetsverkstad

Det går inte alltid att hejda tankarna.

Speciellt inte de där tankarna.

Tankarna om min framtid.

Framtid..

Vilken framtid?

Jag har INGEN framtid.

Utförsäkrad, misstrodd och ratad av samhället.

Vrider och vänder på försörjningsstöd.

Oroar mig för hur det ska bli den kommande månaden.

Tänk om man skulle få avslag?

Kroppen..

Värker.

Mer och mer för varje år som går.

Om det bara vore värk hade jag varit glad.

Men allt annat då?

Tv:n sjunger på sista refrängen.

Ljudet försvinner då och då, bilden likaså.

Vad ska mina barn titta på när den ger upp?

Väggarna?

Jag äter ingen mat.

Viktigare att det finns mat åt barnen.

Och jag behöver ingen, magen vill i alla fall inte behålla något, stress gör så med en mage.

När pojkvännen är här ser han till att jag äter.

Tur det antar jag att mina nära och kära tänker.

Jag kan verkligen inte arbeta. Jag VILL men det går bara inte. Vem ska då ta hand om allt hemma? Dammråttor städar inte upp sig själva.

Och nu sitter jag här.

Med de där tankarna på framtiden.

En framtid som jag inte har.

Inte kan se.

Och hade det inte varit för barnen.

Hade jag gjort slut på framtiden här och nu.

För jag har ingen.

Men jag är i alla fall deras mamma.

Så ett värde har jag.

Och det lever jag vidare för.