Skiraste sjalen/Birch lace shawl:
Kanske du minns att jag kommit halvvägs tidigt i starten, men att en kelig katt knuffade till stickorna så att de gled isär och jag kunde bara inte rädda alla 2rm tills, omsl, 2rm b tills, döht osv. Så jag fick repa upp. Och börja om.
Bladmönstret..
Till det kommer det faktum att jag har svårt att minnas saker. Även en enkel stickbeskrivning med några få mönsterrapporter som upprepar sig kräver koncentration när maskorna är många. Och i början på denna sjal är maskorna minst sagt många. Fast jag minskade ner dem till 199. Har använt mig av 4,5mm knitpro och stickat den i vad man väll får säga ett ovanligt tjockt garn.
Oblockad når den snibb-snibb från huvudände till fotände i sängen..
M&K Linen är den stickad i. Hur många härvor som gått åt minns jag inte längre, men eftersom den väger 215 gr borde det ju vara 4 härvor och lite från en femte (det som är kvar av den blir nog en disktrasa, jag älskar disktrasor i lin).
Det bästa av allt är att den blev bättre än jag trodde. Kanske för att jag trodde att den aldrig någonsin skulle bli färdig. Men nu är den här, och så mjuk, stor och härlig nog..
Att jag kan ha den som hjärtevärmare. Min skiraste sjal, som inte är ett dugg skir..
Och visst borde den fått visa upp sig med bättre bilder än med de här tagna med mobilen. Egentligen borde den få modella som en supermodell. Men inne är det inte bra ljus (och djur som är lite för nyfiknet närgågna) och ute blåser det storm som vanligt.
Den är färdig. När jag maskade av sista maskan i går kväll satt jag en stund med stickningen i händerna och bara stirrade förvånat. Sedan brädde jag ut den i sängen och fortsatte att stirra förvånat. Efter det blev jag alldeles tom. Där det borde ha funnits triumf och glädje, blev det bara tomt.. Tre års arbete..
Jaha, och nu då?
Inte så att det på något vis saknas påbörjade projekt eller saknas en önskelista inne i mitt huvud som är längre än ett barns till jultomten men ändå..
Tre år. Och nu då?
Åh, den blev fin, din sjal! Och väldig "bärbar"!