Värmande till egot:
Det vill säga att jag har virkat något till mig själv som omväxling. Inte en mössa dock ;) Men en halsvärmare och tja.. Det är väl en nästan-mössa. Jag har virkat en öronvärmare faktiskt.
Halsvärmaren är virkad som en tub med enbart v-stitch. Tre färger. Vid något tillfälle sade gubben min att det såg ut som något för ett Hammarby-fan. Jag var nära att repa upp hela skiten då faktiskt. Jag hejjar ju på BRYNÄS. Istället påpekade jag att det ju inte är grönt och vitt hela vägen. Först är det turkos och grönt. Sedan grönt och vitt. Och slutligen vitt och turkost. Och lite fransar i samtliga färger av det lilla garn som blev kvar.
Mitt lilla set är virkat i City från Garngrossisten AB. Likadant garn som i förra inlägget med den gröna halskragen. Jag fick garnet av min mor förra året på min födelsedag. Så det var på tiden att det blev något av det. 6mm virknål även denna gång.
Öronvärmaren är bred och både öronvärmare och halsvärmare är så underbart mjuka och sköna. Jag har gjort lite olika sjalar/tubar osv åt mig själv genom åren. Men av någon underlig anledning använder jag mest bara två av dom. En svart trekantssjal med glitter använder jag mest. Den stickade jag för många, många år sedan. Den är mjuk, smidig men låååång. Efter den, men mer under sommarhalvåret, använder jag min vackra linsjal. Den jag stickade i marks & kattens Linnen. Men den här nya halsvärmaren tror jag på. Den kommer definitivt att användas.
Babyfilten då? Var det inte den jag skulle blogga den här gången? Jo, så var ju tanken. Men den är inte torr ännu. Jag blötte upp den och spände upp den på blockning på lödrag kväll. Igår (när jag fotograferade det här setet) var den fortfarande inte helt torr. Men idag kanske den är det.
Jag skriver sällan om mina barn numera. Du har kanske inte tänkt på det? Och aldrig är det några bilder på dom heller. Den äldsta är väldigt mån om sitt privatliv och det får jag respektera. Men jag måste berätta en sak. Bara för att det i mig är så stort. Så ofattbart. Min äldsta son har för första gången rakat sig. Och jag har köpt hyvlar och gelé. Och inom mig är det så konstigt. En glädje, en sorg, en stolthet och kärlek såklart. Mina gossar är snart inga gossar längre. Min yngsta börjar gå om min äldsta i längd.
Tiden att få ha dom nära är förbi. Det är tur att jag tagit vara på tiden som jag fick. Även om den drog alltför snabbt förbi.
Nu ska jag kolla till babyfilten. Och ta itu med mitt tvättberg. Det är alltid ett tvättberg. Hur mycket jag än tvättar kommer det alltid ny tvätt.
Kit kurrar vid min sida. Prinsessan ligger nedanför mina fötter. Madagaskar ligger långt ut på hörnet i sängen och solar. Kingston är ute och rastar fläsket. Han är bra nog rund den katten. Men de är ju hans matte också dessvärre.
Allt blev så konstigt när jag slutade att röka. Dels har jag inte varit mig själv sedan dess, inte mått riktigt bra. Dels blev jag fet som en ko. Trots att jag inte ätit mer eller annorlunda. Mor säger att det kommer att vända och vikten bli normal igen. Jag hoppas verkligen det. Jag vantrivs så med mig själv och vill inte vara bland folk. Det är bekymmersamt. Jag arbetade så hårt med kroppen i somras och gick inte ner ett gram ens. Så det är bara att vänta på vändpunkten.
Men nu var det ju dags för tvätten. Så off i go!